måndag 21 april 2014

Annandag påsk


"Vi får inte glömma att filosofi är konsten att maskera sina plågor och sin oro." (E.M. Cioran: På förtvivlans krön, översättning av Dan Shafran och Åke Nylinder)

"På annandag påsk hör vi flera berättelser om hur den uppståndne Jesus visar sig för lärjungarna. De sitter antingen gömda efter det som hänt under påsken, eller är på väg bort från Jerusalem" skriver Svenska kyrkan på sin hemsida.

Att uppstå från de döda vore väl ett föga eftertraktansvärt öde. Som om det inte räckte att en gång bekanta sig med plågorna och oron. Jag inbillar mig att Cioran redan i unga år - På förtvivlans krön är skriven 1934 - såg igenom de filosofiska systemen, till vilka jag räknar kristendomen. De kan möjligen både maskera och linda. De kan trösta och stärka. Men de är ytterst känsliga för skarpa blickar.


Påskhelgen avslutar jag på café. Jag sätter mig och ser de förbipasserande. I tystnaden som råder bryts plötsligt allt av en man i bara kortbyxor som med högsta tänkbara röstläge deklamerar Bob Dylans Like Rolling Stone:


Princess on the steeple and all the pretty people
They’re drinkin’, thinkin’ that they got it made
Exchanging all kinds of precious gifts and things
But you’d better lift your diamond ring, you’d better pawn it babe
You used to be so amused
At Napoleon in rags and the language that he used
Go to him now, he calls you, you can’t refuse
When you got nothing, you got nothing to lose
You’re invisible now, you got no secrets to conceal

How does it feel
How does it feel
To be on your own
With no direction home
Like a complete unknown
Like a rolling stone?

Är det inte precis så också annandag påsk: När man inget äger har man inget att förlora? Också för den som inte äger en välgrundad tro ter sig tillvaron omöjlig att genomleva utan tvivlet och en inre förtvivlan att ställa mot de övertygades och predikandes falsettröster.

Vårbilderna tagna av Astrid Nydahl.


3 kommentarer:

Bengt O. sa...

"Freedom's just another word for nothing left to lose"

Thomas Nydahl sa...

Ja, just så vackert formulerades det i den sången!

Olof sa...

"Att uppstå från de döda vore väl ett föga eftertraktansvärt öde."

Det är jag böjd att hålla med om, men kristendomen erbjuder oss inget val: vi kommer alla att uppstå från de döda, frågan är bara om vi sedan får en evighet av lycka eller kval. Och om vi tycker att något är eftertraktansvärt eller inte är strunt samma. Det är Gud som bestämmer, inte vi.