Sydsvenskan skriver:
Förutom den krossande entrén finns det inga direkt synliga skador på huset, men explosionen hördes flera kvarter bort, meddelar läsare till Sydsvenskan. Polisen förhörde flera olika vittnen och spärrade av platsen, i väntan på tekniker som ska undersöka platsen under natten. Ingen person kom till skada vid explosionen. Strax före klockan fyra på morgonen bekräftade polisen att två män som är misstänkta för brottet hade gripits. De två gripna är båda 18 år, berättar Malmöpolisen. Ingen av dem är anhållen ännu och brottet är omrubricerat från allmänfarlig ödeläggelse till grov skadegörelse.I Skånska Dagbladet säger Fredrik Sieradzki, talesman för församlingen:
Jag är så klart skakad över vad som hänt men måste tänka rationellt också. Det blir pedagogerna som på ett förhoppningsvis bra sätt får förklara för barnen och kanske framför allt föräldrarna vad som hänt.Samtidigt uttrycker han en illusionsbefriad känsla:
Det är inte första gången som vi blir utsatta, så egentligen är jag inte förvånad.Så långt har det alltså gått. Malmös judar blir inte längre förvånade. Med historisk erfarenhet anar de vart det barkar. Det vore befriande om också Malmös icke-judar såg det, klart och tydligt, och funderade några varv på varför dessa våldshandlingar utförs.
I Dagens Nyheter tassar församlingsordföranden Fred Kahn försiktigt runt men man anar ändå vad han tänker:
Och Malmö har ju utmärkt sig ganska mycket mera än övriga Sverige. Det beror kanske på att det i Malmö finns väldigt många människor från väldigt många olika kulturer på väldigt liten yta.Uppdatering. Läs det här i Svenskan! Mycket bra artikel (tack till Markus för tipset) om Petra Kahn: "Hon är en av initiativtagarna bakom en manifestation för just rätten att fritt få visa och uttrycka sin kultur och religion som sedan tidigare är planerad i Malmö. Det hela har arrangerats i samarbetet Ung Minoritet där Judar, Romer, Samer, Sverigefinnar och Tornedalingar ingår. – Vi ska ha vårt första möte i Malmö den 20 oktober. Då ska vi tillsammans gå en kippavandring för att visa stöd för att det inte ska vara kontroversiellt att visa sin tro."
Uppdatering två: Läs också denna synnerligen intressanta text. Den är skriven av Daisy Balkin Rung, fri skribent och svensk judinna på TV4/Politikerbloggen.
11 kommentarer:
Att det nuförtiden normalt inte rör sig om nynazister sägs rakt ut i SvD:
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/judiskt-forbund-nynazister-inte-langre-storsta-hotet_7537852.svd
Danska Ritzaus kommentar känns väldigt klarsynt i jämförelse med svenska mediers hymlande:
"Svenske medier spekulerer i, at anti-semitiske muslimer står bag angrebet snarere end nynazister.
Malmø er ved at blive berygtet for
muslimske antisemitter og racistiske indvandrere med rødder i Mellemøsten."
Fler reaktioner finns på
http://jihadimalmo.blogspot.se/2012/09/jag-uppmanar-alla-judar-att-lamna-malmo.html
Jag orkar inte bli förtvivlad längre.
----
En kommentar:
Det var länge sedan nynazister var det främsta hotet mot judar i Malmö. Redan för åtta år sedan eller längre tillbaka talade judar i Malmö om att det var muslimer och araber som angrep dem.
Det är bara judiska församlingens ledning som uttalar sig "försiktigt".
De ledande verkar mer intresserade av att ingå i "dialoggrupper" än att tala klarspråk.
---
Sen är det självklart att som Petra Kahn skriver att minoriteter fritt ska få uttrycka sin kultur och religion - men jag vill tillägga: med det lilla förbehållet så länge kulturen och religionens uttryck inte bryter mot svensk lag. Ett exempel: en kvinna från anti-yttrandefrihetsdemonstrationen i söndags hävdade att hon inte tilläts utöva sin religion här i Sverige i sin helhet eftersom icke-muslimer tilläts kränka hennes profet.
Och som medlem av majoritetskulturen vill jag tillägga: Det vore önskvärt om den minoritet som kvinnan tillhörde även visade respekt för ett samhälles oskrivna normer. Det är trots allt dessa som främjar och upprätthåller den för demokratin så viktiga tilliten vanliga medborgare emellan.
Men den minoriteten tillhör inte de som ingår i Ung Minoritet som ska manifestera den 20 oktober.
Tack för era tips och tankar. Önskar er en fin helg.
Vana som vi hemskt nog börjar bli vet vi ju vad det sannolikt rör sig om: judehat från aggressiva muslimska fanatiker som tycks ha problem med att leva med alla som inte är som dem själva, dvs muslim.
Skulle det visa sig att förövarna är muslimer har händelseutvecklingen i Malmö tagít ytterligare ett steg från sluttande plan till vertikalt fritt fall. Då går det inte längre att släta över med multikulturella floskler.
Om det är så att extremmuslimsk aggression i Malmö/Sverige kommer att fortsätta riktas mot allt som upplevs kränka islam/muslimer för att sedan mynna ut i hat mot "otrogna", judar, homosexuella, egna döttrar som vill leva ett fritt liv - då har vi minst sagt ett problem som akut måste diskuteras och hanteras i den offentliga demokratiska debatten.
Någon mer som reagerar på att polisen i media nu omskriver sprängladdningen mot Malmös synagoga som ”någon mindre typ av knallskott”. Är inte detta ett sätt att tona ned en mycket allvarlig händelse? Jag har själv smällt knallskott när jag var liten och inte fasen kunde man spränga fönster eller dörrar med det. Förmodligen är det någon form av kraftigt knallskott och inte av leksakspistoltypen. Men varför envisas då polisen med att kalla det för en "mindre typ" av knallskott? Är det för att man vill få det att framstå som ett pojkstreck? Är det media som hängt sig fast vid en formulering i syfte att tona ned attentatet? Jag tycker det blir märkligt i sammanhanget - hotbilden mot judar, den dokumenterade verbala och fysiska aggressionen judar råkar ut för i Malmö på regelbunden basis. De anhållna är ju två unga män i 18-årsåldern, alltså myndiga individer och vet förmodligen vad de gjorde (om det nu är dem som gjort detI och hade rimligtvis ett motiv som var grundat i hat mot judar som folkgrupp och människor. Knallskottsspecificeringen lämnar då en fadd smak i munnen.
Judiska församlingen skulle det stå, inte Malmös synagoga - även om målet för föravarna förmodligen är likställt.
Frederick.
Svenska myndigheters omsorg riktar sig mot förövarna.
Allas vår rikskriminolog Jerzy Sarnecki talar om pojkar, busiga pojkar, pojkstreck och hela terminologin går ut på att avdramatisera.
Det tycks vara grundkursen för offentliga personer i landet.
När Nicklas Orrenius skriver om antisemitismen skall han alltid få in en paassus om hur utsatta också muslimer är men han glömmer behändigt nämna att de som mest och värst går åt muslimerna är andra muslimer.
Det tycks för suprematerna handla om att behålla tolkningsföreträdet alldeles oavsett problemen och problemens kärna.
Vi vita är stora, starka, dumma översittare som ständigt måste hållas på mattan annars tar vi över, koloniserar, exploaterar och suger ut och sticker sedan hem och bygger fort för att hålla vildarna ute.
HUBERT
Det är också märkligt hur olika samhällsföreträdare uttalar sig om att det finns "konflikter mellan olika etniska grupper" i Malmö. Vad jag vet attackerar inte människor av judisk börd andra vare sig minoriteter eller majoriteten i Malmö. Det är helt enkelt ingen ärlig beskrivning av det som händer i Malmö. Problemet i Malmö är muslimsk antisemitism, inte något påhittad "konflikt" mellan jämbördiga parter. Jag önskar att samhällsföreträdare, polis och media kunde påpeka detta. Givetvis ser man det som känsligt att påpeka, men då det har gått så långt under så många år har man en förbannad skyldighet att tala högt om det egentliga problemet. Och antisemitism är väl för bövelen antisemitism varifrån den än kommer?! Spelar det någon roll vilken bakgrund judehatarna har? En svensk-blond judehatare med nazibakgrund är väl varken bätre eller sämre eller mer eller mindre önskvärd än en judehatare med rötter i Mellanöstern och med muslimsk tro? Ska vi kunna lösa problemet krävs ju att man talar om det faktiska problemet och inte låtsas att situationen är en annan eller hittar på fiktiva "konflikter". Det är en skymf mot Malmös judar och dem som utsätts för hot, hat och våld.
Också osmakligt att se hur det nyliberala nyspråket/näringslivssvenskan smyger sig in i värdefrågor.
Ett flertal företrädare säger att attentatet och hatet mot judar i Malmö skadar Malmös "varumärke". Vad är det för ett lågt och opassande språkbruk när det handlar om hat mot människor. Det vore i så fall bättre att säga att det skadar Malmös anseende. Något som Skånska dagbladets journalister verkar ha tagit fasta på noterar jag.
Den politiska och journalistiska metoden i Sverige att göra karriär är relativt enkel. Den vita delen av majoritetsbefolkningen i Sverige är ansvarig för hur minoriteterna mår, uppträder och klarar sig.
Skulle emellertid en minoritet hota en annan minoritet gäller det att liera sig med den minst vita och den mest upprörda.
Sedan kan kålsuparteorin plockas fram: Inte ens fel att två träter ungefär. Det var den som Palme gjorde karriär på: Två supermakter som bägge hotar världsfreden.
Sverige är knepigt.
HUBERT
Skicka en kommentar