Under rubriken De nationella identiteterna i Europa håller på att återfödas, samtalar Pernilla Ståhl med den franske historikern och demografen Emmanuel Todd. Artikeln finns tryckt i första numret av tidskriften Respons. I några passager om EU och den europeiska krisen finner jag kärnan till något som borde angå oss alla. I dessa frågor är det självklart så att man som människa är väldigt liten och obevandrad gentemot de gigantiska makt- och ekonomi-intressen som styr nuet och framtiden. Todd får mig att tänka minst ett varv till:”Vi måste vara beredda på att euron försvinner och de nationella valutorna återuppstår. En djup recession väntar som kommer att drabba Tyskland ännu hårdare eftersom det är ett stort exportland. Och när vi har nått botten, då kommer människor och regeringar vara tvungna att börja tänka på att omorganisera Europa, runt en idé om protektionism.”
”En europeisk protektionism skulle vara ett skydd mot demokratins kollaps. Vi har rösträtt, medborgarna kan välja sina regeringar, de bestämmer vem som ska styra, och politikerna ska – är det tänkt – representera medborgarna. Men vi har ett ekonomiskt system, där frihandel utgör själva kärnan, och frihandelssystemet medför per automatik sönderdelning av samhället och ökande ojämlikhet. Kontinentaleuropa stod emot ganska länge, men nu har vi en stagnerad inkomst hos medelklassen, sjunkande inkomstnivåer i de lägre klasserna och en otrolig ökning av inkomst hos den rikaste 1-procenten, toppskiktet.”
”I det långa loppet kan vi inte ha både demokrati, allmän rösträtt och frihandel (…) Om vi ska fortsätta så här och ha ett frihandelssystem, måste vi göra oss av med rösträtten, och på ett sätt händer det redan (…) vi har redan nått ett stadium då demokratin är uppluckrad. Mitt exempel handlade om Frankrike, men eroderingen av demokratin är nu uppenbar i Grekland och Italien.”
”Så vi har en paradox i Europa: EU ska konsolidera demokratin, men nu agerar unionen som en mäktig hierarkisk antidemokratisk kraft.”
1 kommentar:
Jag minns Emmanuel Todd som en fascinerande gestalt i åttiotalets kulturdebatt/forskning. Han la ju fram en storslagen teori om hur familjesystemen i olika länder var grundläggande för hur den andliga och materiella kulturen i länderna såg ut. Kollade snabbt upp endel äldre texter och konstaterar att hans systematik gick ut på att det i Europa fanns åtminstone tre konkurrerande familjesystem: 1. tyskarna med sin auktoritära familjetyp, 2. ryssarna med sin kommunistiska familjetyp och 3. fransmännen och engelsmännen med sin liberala familjetyp. Det Todd utgick ifrån i sin familjetypologi var några grundläggande karaktäristika, främst hur arvsrätten var ordnad (jämlikt, eller så att äldsta sonen ärver allt eller lejonparten), hurudana relationerna är mellan föräldrar och barn respektive mellan man och hustru, hur giftermålssystemen såg ut etc.
Det utmanande med Todds hypotes om familjesystemen var den starka bindning han såg mellan de olika typerna av familjesystem eller -ideologier och storsamhällets ideologiska och utvecklingsmässiga nivåer. Kommunismen i Ryssland (Sovjet) kunde alltså enligt Todd förklaras med den speciella typ av familjesystem som är den traditionella i det ryska samhället. Ideologin svarar så att säga mot mycket grundläggande utgångspunkter i familjen: relationen mellan bröder, mellan far och son, mor och son, söner och döttrar, äkta makar. Den ryska “kollektiva” ryska storfamiljen “förklarar” i Todds system den kommunistiska ideologin.
Skicka en kommentar