Det finns olika scenarion vi människor bär på som mardrömmar. För mig har det i första hand varit risken att hamna i samma belägenhet som min mamma, bortom tid och rum förpassad till alzheimerland. Det andra har varit att bli ett vårdpaket, fullt medveten men oförmögen att kommunicera med omvärlden. Detta fick Camilla Westerdahl uppleva efter en svår bilolycka.Hon var med maken och dottern på väg hem en sommarkväll 1997, hon somnade vid ratten och fick mycket allvarliga skador (maken fick nackskador och dottern klarade sig helt oskadd). De första åren efter olyckan blir hon ett vårdpaket. Det förefaller vara som om läkare och annan vårdpersonal gett upp hoppet om henne, det finns ingenting man kan göra.
Nu debuterar Camilla Westerdahl med boken om sitt eget öde, Skrivet i vatten – berättelsen om mitt liv. I den berättar hon om tiden omedelbart efter olyckan: ”Jag dog sommaren 1997.”
Först är hon helt stum. Många operationer är gjorda. Hjärnan är svårt skadad. Men så, i juli ett år efter olyckan, börjar hon säga enstaka ord. Men inte svenska utan franska och engelska. Hennes liv som lärare sipprar fram genom den tidigare ordlösheten. Hennes sjukgymnast ser något annat bakom vårdpaketet, hon ser en människa med en livsgnista. Westerdahl skulle inte behöva vara en fånge i sin egen kropp. Då var hon ändå som sämst: ”Jag var alltid klädd i mjukisbyxor och jag satt i en stor rullstol. Jag hade även halskrage och mitt huvud hängde hela tiden. Mitt hår var annorlunda, kort och livlöst. Min kropp var rund och slapp. Jag mådde illa så fort någon flyttade mig. Jag behövde tyvärr vara som en liten flicka igen och använda blöja eftersom jag inte kunde styra när jag behövde gå på toaletten.”
Sjukgymnasten möter henne på Fröet, en plats i Malmö för vardaglig träning och rehabilitering. Hon kan i princip bara säga ja och nej. Hon är rädd. Sjukgymnasten börjar tilltala henne på franska och det blir allt närmare till skratt. Så sätter man igång att träna ordförrådet. Men trots alla framsteg kommer också bakslagen. Westerdahl får svåra epileptiska anfall. Sakta och bit för bit erövras livet på nytt, inte minst med de aktiviteter som hennes kropp minns från förr. Ridning, simning och cyklande ingår i den träningen, fem dagar i veckan. Hon är i behov av assistenter. Som titeln på boken antyder är vattnet ett mycket viktigt element för henne. Som ung tävlingssimmade hon, en av läkarna säger nu att det kan ha bidragit till att hjälpa henne se framåt.
Camilla Westerdahl har genomgått ett mycket stort antal operationer. Hon hade frakturer bland annat i ansiktet, armar och ben. Den metall man använt vid operation av en armbåge orsakade henne stor smärta och kroppen ville stöta bort det främmande materialet. Hennes vänstra fot har opererats sex-sju gånger. Det sista stora ingreppet gjordes i Lund hösten 2010, då man åtgärdade det skallhål som funnits efter olyckan.Jag kunde ha fortsatt att berätta om det faktiska förloppet i Camilla Westerdahls bok. Det ska jag inte göra. Den läsningen finns i boken och jag rekommenderar den varmt för alla som det minsta bryr sig om frågor kring livets värde, smärta, lidande och vägar mot ljuset. Hon har bara genom att faktiskt lyckats skriva denna bok – med en särskild dator som ger henne det skrivna tillbaka som uppläst text med talsyntes – visat oss andra att det som ser ut att vara helt omöjligt ändå till sist kan låta sig göras. Det är mycket stort. Bokens texter är korta, fragmentartade och som bilder eller reflektioner av olika aspekter av det inträffade. Hon spänner från unga år fram till dagens situation. I ett kort efterord konstaterar sjukgymnasten Christina Hansson att boken ”skulle vara utmärkt att läsa och diskutera för all personal som kommer i kontakt med personer som drabbats av omfattande skalltrauma.” Jag kan inte bortse ifrån att Camilla Westerdahls bok också är ett slags hyllning till all denna personal, oavsett om de varit högt specialiserade läkare, sköterskor, sjukgymnaster eller assistenter. Hennes bok understryker vikten av en fungerande sjukvård och rehabilitering.
Klicka på bilderna för läsbara format.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar