Ida Jessen: Ramt af ingenting. En glemmebog (Gyldendal)

Låt mig först nämna att det danska begreppet glemmebog kan stå för det man helst vill glömma, men också för sådant som redan fallit i glömska. Det kan, som i det här fallet vara, för att det man ska benämna och berätta om är så smärtsamt och svårt. Ida Jessen, en av den samtida danska litteraturens verkligt stora berättare, är kanske mest känd för sina breda, episka romaner, och i viss mån för sin tidiga novellkonst. Den här gången talar hon om sig själv, en förlorad kärlek och ett liv fullt av frågor, i en liten tunn volym där varje enskilt textfragment är både lyriskt och mänskligt laddat. Jag läser boken med en känsla av att Jessen här försöker hålla fast i något som redan är förlorat, ett stycke liv och en kärlek som lovade så mycket men skulle visa sig innehålla den obegripliga splittring och oförenlighet som kan uppstå i kärlekens kölvatten.

”Jeg er bange for min fejhed, nu hvor jeg er blevet mig selv. Jeg har en mistanke om, at den kun har været skjult i alle disse år, fordi jeg har haft andre at tage mig af.”

I min bok om tio skandinaviska författare, Skrivandets portar, är Ida Jessen en i gruppen som kommer från Danmark. Det är ingen tillfällighet. När jag läste henne första gången förstod jag att det var något utöver det vanliga. I min bok säger hon:

”För mig är litteraturen fullbordat liv. I de lyckade, fullgångna verken är det verkligen kött och blod det rör sig om, både när jag läser och skriver. När jag skriver är jag kort sagt en annan.”

Utanför fiktionen lever den andra litteraturen, den som nu fått Ida Jessen att säga att hon ”er blevet mig selv”. Efter den stormiga och misslyckade kärleken faller man först ner i ett hål där man är ingen. Efter det reser man sig och blir sig själv.

”Hvad ved jeg om bitterhed: Den gør dig syg. Løb din vej, bli ikke stående, lad dig ikke friste. Men jag kan være bitter (…) Vil jeg være bitter? Min stemme er lillebitte. Et pust. Dette skriver jeg af nød. Gør mig ikke grim.”

Ida Jessens lilla glemmebog har berört mig djupt. Den når ända ner och ända in.

Porträttfotograf Miklos Szabo 2009. Boken utkommer idag, 21 mars.