Ofta är hon mycket klok, Sakine Madon. Nu skriver hon på Newsmill:"Om någon missaktar - ser ner på - mig med hänvisning till att jag är kurd, turk eller har muslimsk bakgrund tar lagen det på större allvar. Jag är däremot fri att ringakta svenskar hur mycket jag orkar. Jag ses per definition som offer.
Enligt praxis och enligt ett JK-uttalande från 2003 framgår det tydligt att lagen inte är till för att behandla invandrare och svenskar lika. Varför? Det finns inget vettigt svar mer än att välmenande antirasism kan leda väldigt fel.
Det är inte konstigt att samhället ses som hycklande och orättvist, bland ungdomar som ingen "Vi gillar olika-kampanj" i världen biter på."
Varför är så kloka röster så ovanliga? Antingen släpps de inte in i konsensuspressen eller så vågar de inte uppvakta den. Jag tror för min del att det är en kombination. I en offentlighet som bums brännmärker och etiketter människor efter "åsikter" slipper man diskutera moraliska, etiska och politiska hållningar. Istället för diskussion får man en nytryckt löpsedel uppkörd i ansiktet.
Sverige är de fegas land. Offentligheten hatar diskussioner. För en invandrare som vägrar finna sig i offerrollen blir det dubbelt svårt att hävda en ståndpunkt. Alla vet det ju redan: man blir lyckligare som house-nigger i den här kulturen. Den som nu inte förstår vad det begreppet innebär kan sända mig ett mail, så ska jag berätta. Jag har sett begreppet bli till kött i mer än 40 år. Ett tips på vägen: Onkel Tom.
Foto: A. Nydahl
1 kommentar:
Djupt och med mycket sanning!
/Skvitt
Skicka en kommentar