Hur börjar man en ny dag när den förra fortfarande klibbar fast mot huden? Jag anar det inte. Därför får denna onsdag vara lika mycket tisdag (och torsdag). Det är den första dagen på ett experiment. Det är den första dagen som påminner om den sista. Jag står framför spegeln och smörjer mina lemmars psoriasis. Det är en behandling som är allt annat än lustfylld, därför att steroiderna i salvan också gör annat med mig.Den tisdag som tycks finnas kvar var den sista dagen för något välbekant. En period av Dão och getost. Inget som befrämjar hälsa. Så de goda druvorna från Portugal måste ersättas med kalkrikt kranvatten från kommunen. Kanske kan man smyga med en getost under bordet?
Foto: A. Nydahl
2 kommentarer:
Absolut getost. Men ingen portugis med självaktning skulle godta skånskt kranvatten utan knot. Det är ett evigt stönande över vattnet, den vill inte ha vatten från den källan och den vill inte ha det andra och åker man till Spanien får man ha vatten med sig för det spanska vattnet är ju så mineralrikt, det kan man inte dricka.
I morgon är det Den Obefläckade Avlelsens Dag.
Kanske är den portugisiska vätska du behöver bäst en olivolja för invärtes och utvärtes bruk?
Tack för din roliga kommentar!
Skicka en kommentar