 |
| Vid Bassenthwaite Lake. Foto: Astrid Nydahl |
Jag läser ånyo alkohol-litteratur, som Leslie Jamesons The Recovering. Intoxication and its Aftermath.
Historiska exempel bidrar till en klarare samtidssyn. Alla som gått under i skapandets rus, alla som felbedömt förmågan att överleva, alla som ursäktat varje-dags-berusningen. Jag ligger ner och försöker blicka tillbaka när jag läser. Det gör ett överväldigande sorgligt intryck.
Utanför mitt fönster råder stillhet. Inne i centrum har ytterligare ett mordförsök ägt rum. Staden ägs nu helt av dessa långväga, men oinbjudna "gäster"- vilket gör ett biograf- eller restaurangbesök kvällstid omöjligt, och farligt. Sjukhuset uppger att en 20-åring är allvarligt skadad. En av kommunens oansvariga säger:
”Jag förstår att medborgare kan bli oroliga när det samlas så många händelser på kort tid.”Andreas Poppius, säkerhetschef på Kristianstads kommun.
Ack ja, "händelser samlas". Bara det, inget värre än det.
Stillheten utanför mitt fönster är således illusorisk. Den betyder så mycket att jag värdesätter den högre än allt annat.
Det Putin-fascismen gör med Ukraina och dess folk är fullkomligt omöjligt att blunda för. Ändå tycks allt fler göra det. Hur ser den psykologi ut, som utlöses som förnekelse-mekanism i ett sådant historiskt skede? Tröttnade européerna också på att läsa om judar på flykt undan Hitlers folkmord?
