måndag 22 augusti 2022

Alexander Dugin och hans dotter - tvättäkta ryska fascister som skördar vad de sått

Skärmdump Daily Mail. Alexander Dugin vid bilen där hans dotter sprängdes 

Att kalla Alexander Dugin fascist är helt korrekt.

Magnus Ljunggren skrev i våras i Svenskan bland annat detta:

I 20 års tid var Dugin nazist. Under 1980-talet hade han formats i en underjordisk nazigrupp som kallades ”Svarta SS-Orden”. När Sovjetunionen föll såg han det som den stora uppgiften att resa Ryssland ur sammanbrottets förnedring och bidra till restaurationen av vad han kallade ett ”eurosovjetiskt” imperium. För det ändamålet startade han tidskriften Element, i nära kontakt med västeuropeiska högerextremister.

Hösten 1993 – det bör ha varit vid tiden för Jeltsins blodiga krossande av de ryska nationalisternas antiparlamentariska motstånd – for han till Malaga och intervjuade den 97-årige belgiske SS-veteranen Léon Degrelle. Denne hade känt Hitler och dekorerats av honom. Det bör ha varit ett stort ögonblick för den unge nazisten.

I unga år ledde Dugin den anti-semitiska organisationen Pamyat.

Han anser att den rysk-ortodoxa kyrkan är förutbestämd att härska över ett all-europeiskt imperium hela vägen till Asien.

Hans plan finns formulerad i Foundations of Geopolitics från 1997, vilken fortfarande anses ha stor betydelse i den ryska eliten och har använts som undervisningsmaterial inom den ryska militären.

2001 grundade han ett “eurasiskt” parti.

Dugin talade för annektering av Krim redan 2008, under Rysslands krig mot Georgien. Som samordnare av de separatistiska rörelserna i Ukraina under ockupationen 2014, hamnade han på USA:s sanktionslista.

Hans och dotterns rasism är välkänd. Ljunggren skrev:

Ukrainarna var, hette det vidare, bastarder som hade ”krälat upp ur hål i marken” – deras ondskefulla ”angrepp” mot Ryssland legitimerade faktiskt ett ”folkmord”. Egentligen var de bara en påhittad nation. Så hade Ivan Iljin på sin tid också uttryckt saken. Dugins stående uppmaning blev: ”Döda, döda, döda!” Han varnade för återhållsamhet: ”Om Putin inte slår till i hela Ukraina inträffar kaos.” / ”Ett totalt väpnat uppror är nödvändigt över hela landet.” / ”Putin, inta Kiev!”

 

Ljunggren avslutar med dessa ord:

 

Så var stunden äntligen kommen i februari 2022. Putin invaderade – och Dugin jublade. Han hade inte förstått att han bara hade behövt vänta, att Kreml hade en långsiktig plan. Äntligen kunde han pusta ut: snart ska Donetsk, det historiska epicentret, befrias och därefter hela Ukraina.

Slutsats: det är som om Putin hela tiden har rört sig i närheten av det program som fascistoiden har föreskrivit Ryssland – men i sin egen takt. Putins återkommande hotfulla utfall förefaller nu eka av de duginska slagorden, när han varnar för förrädare, insekter som ”måste spottas ut”, även i den egna eliten, när han avfärdar västkulturen som dekadent genderfixerad, när han (också i Iljins efterföljd) förmenar Ukraina rätten att överhuvud kallas nation.

Inför helvetet som pågår i Mariupol kan man inte låta bli att minnas Dugins ord från 2014: ”Alla dessa offer, all denna ståndaktighet ska nu äntligen bära frukt i sydöstra Ukraina. Hur tunga är inte historiens hjul! För att sätta dem i rörelse krävs fontäner av blod.”

 Sist men inte minst, lite betydelsefull information via Cornucopia:

Politico har nu en engelskspråkig artikel om de gripna ryssarna i Albanien och även en artikel om den dödade fascistiske krigshetsande propagandisten i attentatet i Moskva, där man konstaterar att Dugin bytte bil i sista minuten.

 

Inga kommentarer: