söndag 21 augusti 2022

Slutkört och slutsuttet. Långväga hitresta gangsters och vinterns läsning

Foto: Astrid Nydahl
 

Åtta dagar återstår, sedan är det slutsuttet vid havet.

Vår bil ställs av den 30 augusti, därmed avslutas en mångårig tradition. Varje morgon, året runt, har vi kört till Landön, Tosteberga hamn, Olseröd eller Åhus för fika och morgonvila. Bästa sättet att börja en dag.

Nu är det slut med det. Varje krona som blir över ska användas till vinterns elräkningar. Det är surt, det är tråkigt och det känns som om det är någon annan som fattat detta beslut åt oss.

Å andra sidan måste vi ta bussen när vi behöver handla något (nej, jag menar inte shoppa, jag menar att handla hem livsmedel och annat nödvändigt). Det gör vi tillsammans, så det får bli vinters alternativa utevistelser.

***

Mordet på en gangsterledare på Emporia i Malmö i fredags har några minst sagt uppseendeväckande inslag. Den döde basade för det kriminella gänget Satudarah, som har sina rötter i Holland och är mycket starka i bland annat Indonesien. Gänget säljer knark, sysslar med utpressning och mord. Viktigast att påpeka är kanske att den svårt skottskadade kvinnan inte var ett mål för mördaren, polisens teori är att hon var en förbipasserande. 

Varför nämner jag denna händelse, när jag tiger om nästan all den importerade kriminaliteten? Jag nämner detta mord, dels för att det skedde i ett köpcentrum där väldigt många människor befann sig, dels för att mördaren var en 15-åring som rymt från ett ungdomsboende i Göteborg, och inte minst för att en helt oskyldig människa också träffades av kulorna.

Vill ni leva i ett sådant Sverige, också efter det så kallade valet? Har ni trivts hittills? Tycker ni rentav att den svenska politikerklassen verkar ha ambitionen eller förmågan att konfrontera och krossa denna maffiabrottslighet?

*

Det som väntar, bortsett från en kylig inomhus-miljö, är såväl filmer som litteratur. Biblioteket stängs av 1 oktober, liksom allrummet, för att försöka minska el-kostnaden något. Men alla böckerna står där och bara väntar. Jag var t.ex. inte klar över hur många böcker av Birgitta Trotzig vi hade. I går började jag läsa originalutgåvan av Sjukdomen (från 1973).

En del av vårt bibliotek. Bilden är några år gammal. Foto: T.N.


1 kommentar:

Stefan Lundin sa...

Våra politiker har skapat detta kaos och nu har de inte förmågan att reda upp det. Var finns den folkliga vreden mot den politiska klassen? Kommer vi alla att gå under eller finns det ändå något jävlar anamma inom oss, ett sista uns av självbevarelsedrift? I stället hör vi mest om den s.k. klimatfrågan, den som gör oss allt fattigare. Jag säger som du Thomas: arma folk!