Den första kvällen vi befinner oss i Manchester går vi till en restaurang i närheten av hotellet. På vägen tillbaka efter maten korsar vi det närbelägna Picadilly Gardens, som kan beskrivas en kombination av spårvagns- och bussterminal på ena sidan och ett grönområde med fontän och statyer på den andra. Här ser vi såväl drottning Victoria som James Watt (1736 - 1819). Men det är inte dessa historiens vingslag som träffar oss, istället fäster vi blickarna på alla utslagna och till synes paralyserade unga människor vi ser överallt på torget. De har stelnat i märkliga poser, stående, sittande eller liggande. Vi har aldrig sett något liknande förut, och när vi dagen därpå hör kvinnan i ett uteliggarpar skälla ut mannen skrikande ”Måste du röka den där förbannade skiten nu igen” så drar jag slutsatsen att det handlar om crack. Förmodligen hade jag alldeles fel. Manchester har nämligen drabbats hårt av en närmast epidemisk spridning av den livsfarliga drogen Spice. Men också heroinet i sina olika former har slagit hårt mot stadens unga och utslagna.
Under sommaren 2018 rapporterar både tidningar och tv vad som pågår. Också rättegångarna mot de dödens handelsmän och mördare som kallas langare ges stort utrymme. The Guardian skriver till exempel den 4 juni:
”Ledaren för en drogorganisation har fängslats med sex medhjälpare efter att 210 kg koncentrerat heroin hittades i bord i Manchester i fjol. Fikri Yarasir, känd som Mario på grund av sin likhet med karaktären i videospelet Nintendo, fick 25 års fängelse för att ha smugglat det största partiet heroin till Manchhester som polisen någonsin upptäckt.”
Fikri Yarasir har haft Turkiet som bas för sin verksamhet och hans eget ursprung finns i just detta land. Han är dryga femtio år fyllda och kallas i allmänhet för ”crime lord”.
I den lokala gratistidningen Manchester Evening News rapporterar man utförligt om Spice-epidemien:
”Det är välkänt att Spice härjar bland de hemlösa. Men knarkhandelns inverkan sprids betydligt längre. Att använda droger är utbrett i alla samhällsgrupper. Den tid då kokain var något för en relativt välmående medelklass är sedan länge förbi. Det är billigare än någonsin att köpa droger (…) efterfrågan ger bränsle åt en växande, lukrativ branch; en branch där köparna dör i större antal än tidigare. Officiella siffror analyserade av M.E.N. visar att polisen registrerat en 35-procentig ökning i knarkbrottsligheten under 2017.”
En av många som stelnat i en Spice-ställning i Manchester. Foto: Astrid Nydahl
Denna dramatiska ökning på bara ett år är i högsta grad synbar på stadens gator och torg. I nästan varje kvarter i centrum ser vi de hemlösas tragiska boningar. På ett lager av wellpapp, tidningar och skräp ligger deras filtar eller sovsäckar. Bredvid dem allt det en människa kan tyckas behöva; en liten påse med kläder, några viktiga föremål och framför dem utan undantag pappersmuggen från något lokalt kafé, den som förväntas inbringa några pund. Ofta ser vi människor böja sig ner och skänka något i matväg, en bit bröd, en flaska mineralvatten eller så talar någon socialarbetare med dem. De uteliggande narkomaner vi möter har ansikten fulla av bölder och sår, de är svarta och ibland rinner det vätska ur dem. Deras allmäntillstånd är uppenbart mycket dåligt. Manchester Evening News igen:
”Detta representerar ändå bara ’toppen av ett isberg’ enligt en högt uppsatt polisofficer. Trots mängder med arresteringar och fängslade nyckelpersoner, så fortsätter langarna att sprida Spice i Piccadilly Gardens, medan rekreationsdrogerna som tas i Manchesters clubland nästan är allestädes närvarande. Och människor dör.”
Man rapporterar också om andra droger:
”Droger som MDMA - ecstasy – blir allt starkare (…) Langarna sätter liv i fara då de använder pentylone, en klass B-drog, och säljer den som ecstasy. Människor som använder ecstasy eller kokain – eller ketamin som är starkt smärtdämpande – upptäcker att det blir billigare än att enbart dricka alkohol. En ecstasy-tablett kostar mellan 5 och 10 pund, ett gram kokain kostar mellan 30 och 40 pund, och ett gram ketamin runt 25.”
Förmodligen är detta ändå summor som man bara teoretiskt sett kan tigga ihop, men jag betvivlar samtidigt att tiggeriet skulle finansiera hela missbruket. Inte minst de kvinnor som missbrukar och sover ute använder sig också av sexuella tjänster för inkomsterna. Bland langarna hittar myndigheterna också studenter vid The University of Manchester som tar betalt i elektroniska kryptovalutor som Bitcoin. 2593 personer dog av dessa droger i England och Wales under 2016. Siffrorna stiger hela tiden. Drogkännare i landet säger att de preparat som når gatorna i Manchester är ”så starka att det lätt händer att man tar överdoser.”
I januari 2018 rapporterar BBC om den drog man kallar ”rysk roulette”, och det handlar mycket riktigt om Spice. BBC använder starka ord om denna drog som intagit Manchester och lämnar ”förstörelse och död i kretsen av hemlösa efter sig”.
Spice är en syntetisk cannabinoid som härmar cannabis. Den kallades ”legal highs” innan den förbjöds i maj 2016. BBC´s reportar ser samma sak som vi såg när vi besökte staden i september 2018:
”När man går runt i Piccadilly Gardens – i utkanten av Manchesters Northern Quarter – tidiga kvällar, kan man se män och kvinnor som kollapsat i entréer till snabbmatsställen och varuhus, eller dubbelvikta – som om de frusits fast på stället – bland pendlare och konsumenter. När platsen där en organisation delar ut mat till uteliggare kan man känna den typiska, bittra, kemiska doften av Spice.”
Dr Oliver Sutcliffe från Manchester Metropolitan University, en av landets främsta kännare av Spice, anser att de senaste proverna de tagit på drogen visar att den är "betydligt mer potent än de andra, tidigare generationerna".
Han anser att användandet av denna drog bäst kan jämföras med att sätta en pistol mot huvudet, trycka av och hoppas att man inte ska dö.
Siffror från 2016 visar att det fanns 27 dödsfall där denna drog fanns omnämnd i dödsattesterna. Under januari månad 2018 arresterade Greater Manchester Police hela 52 person som hade Spice på sig och som förmodades vilja sälja drogen.
När vi gått till rummet den första kvällen hade jag två minnesbilder av de drogade: de märkvärdiga ställningar de fastnat i och deras smutsiga hy. Det var som om de gått rakt ut från det förra ruset, aldrig passerat en vattenkran och en vask, för att sedan återvända in i det paralyserande, livsfarliga tillståndet.
