Måndag med samma helvete. Sjukdom och kriget som pågår

Nyagrop nedanför Olseröd. Underbar plats året runt, men just nu hemskt kallt. Foto: Astrid Nydahl

 

Jag har egentligen aldrig velat blotta mitt elände för läsekretsen. Ändå gör jag det i dag. Mina kramper förvärras. I fötterna är det nu så illa att jag varken kan stå eller gå. Sitta med benen högt och ligga fungerar hjälpligt.

Har följt den israeliska femdagars-marschen upp till Jerusalem. Undrade vad den styrande klicken av svin skulle svara dem (inte ens 4 procent av israelerna litar på Netanyahus uttalanden och beslut i kriget mot Hamas, skriver Amanda Sokolnicki i DN och hänvisar till Haaretz), när de i helgen krävde besked om alla som tagits som gisslan av Hamas-terroristerna. De är alla anhöriga eller vänner till de marscherande.

Så här kan man läsa i en spansk tidning, Agencia EFE, på nätet:

"After a five-day march from Tel Aviv to Jerusalem, relatives of the Israeli hostages kidnapped by the Islamist group Hamas on Oct. 7 and thousands of others demonstrated Saturday in front of Prime Minister Benjamin Netanyahu’s residence.

Carrying Israeli flags and countless posters and T-shirts bearing the faces of the hostages, the families arrived in Jerusalem on Saturday to press for the release of their loved ones held captive in Gaza.

“Now, now, now, now, now, home now,” was the chant that summed up the demand of the relatives, who have had no news of their loved ones for 43 days and say they are tired of waiting."

Kan Israel/Palestina någonsin återvända till något slags normalitet? Jag både tror och anser det vara omöjligt. Ingen, jude eller arab, skulle kunna leva med det som hänt - som om ingenting har hänt. Detta krig kan bara jämföras med "händelserna" 1948. Alla vet vad de innebar, och vad de ledde till, jag behöver inte upprepa mig. 

Att följa BBC på tv är lika meningslöst som att göra det med SVT. Inkompetens, platthet och total brist på seriös analys karaktäriserar dem båda.