 |
| The slums didn't disappear: circa 1900, the slum areas of Westminster, London. Foto här |
Min inre slum har vuxit den gångna sommaren. Det har både inre och yttre orsaker.
Man ska vara försiktig med metaforer, men de slumbilder jag ser från England (åren fram till sekelskiftet 1900 ungefär) får mig att ställa en allt annat än diskret fråga: vore en yttre slum att föredra? En slum där misären så påtagligt bestod i yttre omständigheter, i form av kyla, fukt, ohyra, trängsel, smuts... och allt det som följer på avsaknad av vatten, avlopp, toa och dålig hygien.
Min inre slum ser helt annorlunda ut, men den präglas ändå av ständiga angrepp på de invärtes och utvärtes kroppsdelar som tagit värst stryk under de gångna fyra månaderna.
Mitt besök på kliniken i går gav klara besked om det. Och ett nytt besök blir det på fredag då min hudläkare ska ta ställning till den fortsatta behandlingen med cellgifter. Min inre slum är inget annat än ett påtagligt och besvärande helvete i miniatyr, ty det hade kunnat vara mycket värre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar