E.M. Cioran: Sönderslitning (h: ström, Serie Kultura, översättning av Nikanor Teratologen, efterord av Tobias Dahlkvist)

 

”Lyckliga de som, födda före vetenskapen, hade förmånen att dö av sin första sjukdom” (Cioran, sidan 70)

 

”En man som respekterar sig själv har inget fädernesland. Ett fädernesland är fågellim” (Cioran, sidan 88)

 

Vi har, förstås, att göra med en andra upplaga av Sönderslitning

i svensk översättning. Det är kanske dumt att bli svärmisk för den sakens skull, men jag håller nog denna för att vara en av Ciorans översatta, intressantaste böcker. Mitt första exemplar, utgivet på svenska 2019, är lika understruket och kommenterat som någonsin den introducerande volymen Om Olägenheten i att vara född, publicerad på franska 1973, och i svensk översättning av Lasse Söderberg 1986.

 

Detta är Cioran-högtid. Detta är en bok som självklart bör stå bland de få som finns till hands bredvid sängen (där också en handfull andra centrala verk av andra författare finns). I bokens efterord skriver Tobias Dahlqvist utifrån ett citat av Vilhelm Ekelund: "En god författare upprepar sig alltid". 

 

Det finns en särskild poäng i detta, när vi talar om Cioran. Men upprepningen hos honom är varken tom ceremoni eller språkligt pynt. Tvärtom är den själva ankaret, som håller fast tanken och ger den giltighet. Ciorans upprepning är en ständig påminnelse. Den som reducerar honom till banaliteter som "pessimist" har aldrig trängt ner och in i hans tankevärld. Hög tid för det. Ännu en möjlighet har ju öppnat sig för denna utgåva, som kan läggas till övriga.