Thorstein Bergman (1942-2022) till minne: Om du nånsin kommer fram till Samarkand

Det enda sättet jag kan hedra och minnas vår kanske allra största trubadur är att lyssna till hans Om du nånsin kommer fram till Samarkand. Den finns på hans fina dubbel-cd För mina tänkta vänner som kom 1994. Han hade skrivit sången redan 1971 och den har spelats in av många andra, men först på denna skiva sjöng han den själv. Ett gediget mästerverk som får både känsla och förnuft att närvara. Hans alla Dan Andersson-tolkningar tog jag till mig i unga år och hans röst var ofta närvarande. Tack för allt du gav under din mångåriga gärning.

Jag vaknade vid att solen lyste på mig
Genom fönstret, som stod öppet, kom en vind
Sommarns ljus och dofter, alla kunde nå mig
Och i kudden fanns ett avtryck av din kind

Och jag visste, i det ögonblick jag vaknat
Att för mig det hänt, det som vi talat om ibland
Och jag önskar att du får allt som du saknat
Om en gång du skulle nå ditt Samarkand

Över ängen gick jag. Sommaren, den fanns så nära
Allting levde - om än allt liv är blott ett lån
Jag höll tillbaka mina rop på dig, min kära
Ty jag visste du var långt, långt härifrån

Ja, jag grät i nätterna, så klara
Ändock hoppas jag du når ditt drömda land
Och att någon blir för dig vad jag ej kunde vara
När en gång du når ditt eget Samarkand

Om du nånsin kommer fram till Samarkand
Ja, jag grät i nätterna, så klara
Ändock hoppas jag du når ditt drömda land
Och att någon blir för dig vad jag ej kunde vara
Om du nånsin kommer fram till Samarkand