Sjukdomarna och det tänktas seger

Foto: Astrid Nydahl

 Kan man tänka sig en seger också när det är som värst? Ja, det måste man.

På individnivå är sjukdomen en sådan motgång att endast det tänktas seger är möjlig.

Jag satt på kliniken på fredagsförmiddagen. Då kom den albanska sjuksköterskan L. förbi, och frågade hur det var med mig. Jag berättade för henne, och hon sa: "Du måste kämpa Thomas, du måste behålla ditt goda humör".

Så åker man hem via stranden där fåglarna fått sitt, och Bolaget där vi fått vårt, och sätter in lammköttet i ugnen. När det är klart och doftar av timjan, basilika och annat, häller jag upp det röda vinet i två glas, lyssnar till Thorstein Bergman och sjunker ner i det som är en blandning av melankoli och sorg.

Varje dag bär på ett nytt frö.

Om det kommer att gro vet man aldrig.