 |
| Foto: Astrid Nydahl |
När det yttre vägrar. När det inre smärtar. När Quislingarna står i kö för att buga och bocka inför tyrannen. När varje försök till opinion smulas sönder av det forna rikets propagandister. Ja, det är då jag frestas till tystnad.
Men så vaknar jag till en ny dag av fågelsång och solsken. Ser ut genom fönstret, vet att jag ganska snart sitter i stolen vid havet.
Är det självbedrägeri att tillåta sig de små stunderna av lättnad? Kanske snarare nödvändiga stunder för att alls uthärda. Jag tänker ofta på Tredje rikets självmördare med stor sympati. Det finns gränser för allt. Att leva i ett Europa präglat av fascismens våld och förnedring är en sådan gräns. Hur jag förhåller mig framöver står skrivet i stjärnorna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar