Sista besöket i London. Sista (?) orden om resandet i mitt långa liv

Foto: Astrid Nydahl

För sju år sedan vandrade jag med hjälp av käppen i London. Det var den julen, 2015, som vi bestämt oss att fly allt julfirande hemmavid.

Vi hade biljetter till Christmas Carols-konserten i Royal Albert Hall. Det var resans höjdpunkt. Bara att få sitta i den mäktiga miljön gjorde starkt intryck på mig.

Foto:  Astrid N.

Hemresan till hotellet gjordes i taxi. Han körde fel och släppte oss vid ett helt annat hotell. Men i närheten fanns en sent öppen pub, så där hamnade vi. En mycket berusad irländare bestämde sig för att pröva sina krafter på mig. Det var mycket obehagligt.

Endast en gång till har jag varit i England, den absolut sista som gick till Manchester och Liverpool.

Några fler utlandsresor blir det inte tal om. Varken till England eller någon annanstans.

Det är inga doktrinära resebojkotts-skäl som ligger bakom (även om de legat nära till hands) utan rent hälsomässiga.

Piccadilly Garden, Manchester. Foto: A.N.

Nu kan jag visa ett "cv" som endast innehåller mina sjukdomar. Det är ingen rolig läsning för mig själv heller. Men jag hade inga illusioner ens i unga år, än mindre nu när jag går mot 70 och hankar mig fram på patetisk pension.

Svensk politikerklass har först och främst skott sig på individnivå. Resten av folket har ett litet segment av rika svin, men de flesta lever i skuggorna av det forna folkhemmet, samtidigt som nationen fylls av religiösa och politiska gangsters från Afrika, Asien och den arabiska världen.