Rapsfälten står praktfullt gula nu. Foto: Astrid Nydahl |
Livet rinner iväg. Jag har i helgen funderat på de mer eller mindre dramatiska förändringar som ägt rum. Det mesta som hände i mitt förra liv förföljer mig varje dag. Det finns alltid någon som likt gubben i lådan påminner mig. Jag var vissserligen beredd på att det skulle bli så. Men redo blir jag aldrig. Tyngden har samma vikt som då.
När Europas länder inte ens kunde komma till Bosniens undsättning på 1990-talet började EU som "fredsprojekt" att krackelera. Putin-fascismens angrepp på Ukraina kan möjligen förskjuta allt ännu en gång. EU samlat mot fascismen, äntligen en väg?
Idag går ryssarna ut för att ”fira”. Vad är det noga räknat de ska fira? Segern över fascismen eller fascismens seger?
Den perversa militariseringen av ryskt liv i barndomen. Som Hitlers barntrupper. Skärmdump 9 maj |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar