I Sverige pågår "hedersmorden". En muslimsk, etiopisk (eller somalisk som rest via Etiopien, under häktningsförhandlingen anges somalisk tolk) kvinna mördar sin 14-åriga dotter. Hon har grovt satt sig upp mot "hedern" genom att umgås med svenska flickor. En av de åtalades ord i rätten: "Ni kommer inte åt oss".
I USA mejas 19 små barn och två lärare ner av en 18-åring i Texas. Lovsången till vapnen fortsätter, även om presidenterna - alla! - ojar och kråmar sig en smula.
När Koranen ska brännas här i min hemstad ställer jag åter frågan om vad som är viktigast att läsa: en "helig" Koran eller en sekulär Camus? Han får symbolisera den fria tanken. Koranen är inte bara symboliskt, utan rent faktiskt, det förflutnas tanke-fängelse. Den som läser Camus behöver aldrig riskera att få boken bränd. Det finns inga bokbrännar-pojkar som har det budskapet. Imamen här i stan ojar sig också - han som arbetat så hårt för "integrationen" - men det är bara standardrekvisita.
Vad gör de "hedersmördande" människorna i Sverige? Hade de stannat i sina egna länder - i det här fallet Etiopien eller Somalia - hade de inte riskerat att barnen skulle umgås med andra barn med fel hudfärg och fel religion.
Sverige går under. Det vet vi sedan länge. Det går varken att hejda undergången eller bygga något annat. När nu SD hårdlanserar "återvandringen" kommer många människor att lita på att de ser till att det sker. Men det är en politisk lögn.
Vi kan som bäst oja oss. Eller bara försvinna in i den tystnad naturen fortfarande erbjuder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar