Döden. Sjukdomarna. Kristian Lundberg och andra

Foto: Astrid Nydahl

 ”Det är ett ensamt arbete att vaka över en stad / en by eller en dikt – ändå måste allt noteras, föras samman och åskådliggöras”. Kristian Lundberg

Kollegor. Vänner. De dör ifrån oss i allt högre takt. Av ålder. Av sjukdom. Av missbruk.

Under 2021-2022 har det försvunnit många. Igår kom budet om Kristian Lundbergs död. Känner stor tacksamhet att vi återfick kontakten för ett halvår sedan. Jag citerar ur min inkorg, några kärva meddelanden från honom:

*

Kristian Lundberg till mig

 

9 februari:

 

Hallå min vän. Jag är nykter i perioder, längre eller kortare. Orkar inte alltid kämpa emot begäret, då jag har drabbats av den djävulska sjukdomen Lewy Body med Parkinssons. Och jag klarar inte alltid av det på bästa sätt. Sjuk. Utfattig. Hungrig. Och törstig. Men det skall väl ge med sig. Vill jag tro.

 

12 februari:

 

Vi får träffas och dryfta detta över ett par kannor vin. Och. Jo, om man överlever kan sjukdom vara en källa till skrivande.

 

24 mars:

 

Funderar på att skriva en bok om det hela när jag orkar.

*

Av bestämda skäl bytte vi ord om missbruk. Vi hann inte långt.