Mångkultur-drömmens naivitet blev en importerad mono-mardröm för en svensk befolkning på glid

Skärmdump. Fotot taget av Erik Liljeroth, årtal okänt. En av kvinnorna kunde ha varit min mamma.

Den importerade förorts-mardrömmen visade sig runtom i landet under påskveckan. Men vem trodde på allvar att överlämnandet av förorterna till arabiska, afrikanska och asiatiska våldsamma män skulle bli en fungerande "mångkultur". Det var först som tanke naivt, och nu som praktik en explosiv blandning av kriminalitet, sharia-kultur och våldsamt hat mot allt svenskt.

Hur kan det komma sig att de vill leva här? Svaret är nog rätt så enkelt: det lönar sig! Det lönar sig både i strikt släkt- och klanekonomisk ordning för dem, och på individplanet i bidrags- och understödsekonomisk ordning.

När jag ser bilder från min barndoms Malmö, som den ovan, tagen på Möllevångstorget, tänker jag att de inte bara är tidsmarkörer. De är något annat och viktigare: de beskriver en kultur som är död och begravd. Jag behöver inte presentera statistik för att kunna påstå att Möllevången, inklusive torget, idag är en i huvudsak arabisk/afrikansk/asiatisk angelägenhet. 

Hur kunde vi låta det ske? Svaret är förmodligen det generande: vi trodde på myten om mångkulturen. Vi inbillade oss i flera generationer att många kulturer kunde leva sida vid sida i harmoni. Ingen kultur var bättre än någon annan. Därmed glömde vi bort det självklara, att varje nation och varje folk vill leva utifrån sin tradition, tala sitt eget språk, vårda och förmedla till kommande generationer. På den vägen lät vi också klanerna, kriminella och religiöst motiverade etablera sina fasansfulla och mäktiga grupperingar.

***

PS: Här bekräftas min tes. Av fem misstänkta för de grova våldsbrotten i upploppen är en somalier, en afghan och en syrier. De övriga två kommer från samma miljöer men har hunnit bli svenska medborgare.