"Om den jätte vi kallar det ryska imperiet har ett hjärta, så är Kreml detta monsters hjärta; den är dess huvud”

Skåne i helgen. Foto: Astrid Nydahl

 

I Moskva ställer han sig under Kremls murar, dessa ”kolossala murar resta för tyranniet, av slavarnas armar /…/ Om den jätte vi kallar det ryska imperiet har ett hjärta, så är Kreml detta monsters hjärta; den är dess huvud”. I Petersburg, skriver han, är att ljuga tecknet för en god medborgare; att tala sanning, även om det som förfaller vara helt oviktigt, är att konspirera. ”Lögnen: se där den sanna patrioten!” Björn Linnell i Svenska Dagbladet 4/4-2022 om Astolphe de Custines klassiska verk ”La Russie en 1839”.

 

Före detta krig skulle jag kanske anföra något emot detta. Det gör jag inte nu, i alla fall inte omedelbart. Under den gångna månaden har vi sett och hört otaliga bevis på en rysk mentalitet som inte för en sekund har med sanning och ”broderskap” att göra. När Kyiv Soloists spelade i Stockholm höll en av de unga violinisterna ett tal, i vilket hon bland annat sa: ”Ryssarna och ukrainarna är inte längre bröder. Bröder dödar inte varandra”.

 

Linnell igen:

 

Berömd har Tocquevilles karakteristisk av ryssarna och angloamerikanerna blivit: ”För att nå sitt mål förlitar sig den ene på den personliga nyttan och låter den enskilda individens kraft och förnuft handla utan att styra dem. Den andre koncentrerar samhällets hela makt hos en enda man. För den ene är friheten det viktigaste medlet att må resultat, för den andre slaveriet.” (Sv. övers: Ervin Rosenberg)

Den ene bygger världen med plogbillen, den andre med svärdet, skriver han också. 

 

När jag läser detta drar jag mig de amerikanska angreppskrigen till minnes. Vad hände i Vietnam? Hur mycket av ”den enskilda individens kraft och förnuft” såg vi i de ändlösa och barbariska angreppen på små byar och samhällen, där stråhusen brändes ner och Agent Orange förgiftade och ödelade skogarna? Vi vet tillräckligt om supermakternas krigföring. Varje dag kan vi följa det ryska barbariet i direktsändning.

 

Nå, jag har alltså inga problem att instämma i den karaktäristik av ryssarna vi nu ser. Vi vet hur deras våldtäktsvåg i Berlin 1945 såg ut, det finns trovärdig litteratur om det. Vi vet att massvåldtäkterna är ett inslag i det samtida ryska barbariet i Ukraina.Lögnen uppåt i leden och lögnen neråt till de småpågar man skickat i krig, är uppenbarligen en väl beprövad metod. Putin kom högst upp i hackordningen med lögnens hjälp och han terroriserar nu Ukraina och sitt eget ryska folk (som lever i skadlig lojalitet med hans regim).

***

 

Ledare i Svenska Dagbladet i dag:

Att även krigets lagar sätts ur spel är emellertid en logisk följd av den förvridna putinistiska tankevärld i vilken Ryssland är offret och Ukrainas orientering mot väst beskrivs som nazism. Så här ser det till exempel ut i en text hos den statliga ryska nyhetsbyrån RIA Novost. Skribenten Timofej Sergejtsev, statsideolog som placerat Putin i samma "upphöjda" krets som Ivan IV, Peter I och Josef Stalin, skriver bland annat följande (texten återges av BBC-journalisten Francis Scarr som bevakar ryska medier):

"Denazifiering är en uppsättning åtgärder riktade mot den nazifierade massan av befolkningen, som tekniskt sett inte kan utsättas för direkta straff som krigsförbrytare. (...) Men, förutom eliten, är en betydande del av folkmassorna, som är passiva nazister, medbrottslingar till nazismen."

Sergejtsev följer sin egen tanketråd till slut, och konstaterar att den slutgiltiga lösningen, för att tala med en annan totalitär ideolog, är att utrota Ukraina som företeelse, och likvidera dess ledare:

"Namnet Ukraina kan till synes inte behållas som titeln på någon helt denazifierad statsbildning på det territorium som befriats från nazistregimen. (...) Denazifiering är oundvikligen också avukrainisering. (...) Till skillnad från, låt oss säga, Georgien eller Baltikum, är Ukraina, som historien har visat, olämplig som en nationalstat, och försök att 'bygga' en sådan leder logiskt till nazism. (...) Den banderitiska (syftar på ukrainska nationalistiska och fascistiska rörelser, reds anm) eliten måste likvideras, dess omskolning är omöjlig. Det sociala 'träsket' som aktivt och passivt stödjer det måste genomgå krigets svårigheter och smälta upplevelsen som en historisk läxa och försoning."

Det är tankar som sätter bilderna från Butja i sin lika logiska som horribla kontext.