Nobeldagens store "fredsprofet"

Foto: Astrid Nydahl

He’s a great humanitarian, he’s a great philanthropist

He knows just where to touch you, honey, and how you like to be kissed

He’ll put both his arms around you

You can feel the tender touch of the beast

You know that sometimes Satan comes as a man of peace

Well, the howling wolf will howl tonight, the king snake will crawl

Trees that’ve stood for a thousand years suddenly will fall

Wanna get married? Do it now

Tomorrow all activity will cease

You know that sometimes Satan comes as a man of peace

Somewhere Mama’s weeping for her blue-eyed boy

She’s holding them little white shoes and that little broken toy

And he’s following a star

The same one them three men followed from the East

I hear that sometimes Satan comes as a man of peace

Bob Dylan: ur Man Of Peace, 1983

Jag vill avsluta veckan med att citera Bob Dylan ur Man Of Peace från 1983. Den texten visar något väsentligt om hans kvaliteter. Han kan, också när det inte är alldeles uppenbart, skildra vår tids hyckleri, lögner och bedrägerier. För vem är den där "fredsprofeten" han skriver om?  För mig är han den så tidstypiskt "goda människa" som befolkar medier och offentlighet inte minst i vårt eget land just nu. Han är ju en stor humanist och filantrop, han vill gärna viska något sockersött i öronen på oss och hålla fast oss i ett hårt grepp, denne Satan som vi uppfattar som fredsprofet. Som man ser lyckas Dylan också få in flockens naiva dyrkan av den vi når fram till, om vi följer de österländska stjärntydarna, "de tre vise männen". Nej, det är inte det lilla Jesusbarnet vi kommer till, och modern forskning antyder att de tre vise var astrologer och kom från Iran. Kommer inte dagens fredsprofeter också därifrån? Är det nukleärt laddade missiler som ligger där på halmen i stallet? Är det inte just Iran man sätter sin lit till, när man finner Nordkorea en aning magstarkt? Vi sjunger med i sången: "I hear that sometimes Satan comes as a man of peace".