Foto: Astrid Nydahl |
Let
me ask you one question
/ Is your money that good/
Will it buy you forgiveness
/ Do you think that it could
/
I think you will find
/ When your death takes its toll
/
All the money you made
/ Will never buy back your soul
(Bob
Dylan, ur Masters of War)
Det är
Nobelvecka och ingen har undgått det. Jag är oerhört fascinerad av årets
pristagare i kemi och fysiologi eller medicin. Det senare priset ges för
upptäckten av och klarläggandet av maskineriet som styr autofagi, "en fundamental
process för nedbrytning och återvinning av cellens egna beståndsdelar"
(inte minst för att det kan komma att få stor betydelse i bekämpandet av
sjukdomar som ALS och Parkinsons. Pristagaren är den milde och sympatiske
Yoshinori Ohsum från Japan.
Priset
i kemi beskrivs så här av Kungliga Vetenskapsakademien: "En väldigt liten hiss, konstgjorda
muskler och minimala motorer. 2016 års Nobelpris i kemi går
till Jean-Pierre Sauvage, Sir J. Fraser Stoddartoch Bernard L.
Feringa för deras formgivning och framställning av molekylära maskiner. De
har utvecklat molekyler vars rörelser går att kontrollera och som – när energi
tillförs – kan utföra ett arbete."
Övriga
priser är förstås också fascinerande, även om jag aldrig har tagit det så
kallade "ekonomipriset" på allvar. Men så är det inte heller ett
Nobelpris utan Sveriges Riksbanks pris "i ekonomisk vetenskap till Alfred
Nobels minne".
Nå,
den som vill läsa Bob Dylans texter kan alltid göra det på hans hemsida. Där
finns hela hans livsverk utlagt, också de texter som skrivits av andra som han
tolkat på skiva och konserter. Det som är starkt slående är att flera av de
allra bästa texterna skrevs redan i hans unga år. Desolation Row, för att ta
ett av de starkast lysande exempel, publicerades 1965, då Dylan bara var 24 år.
Tidigare hade han skrivit och släppt sådana som Masters of War (se ovan),
Blowin´ in the Wind och Song To Woody.
Att
just Patti Smith ska sjunga honom på lördagens Nobelceremoni har jag ingenting
emot, men frågan är om hon verkligen är rätt person att tolka honom. Jag hade -
av musikhistoriska skäl - hellre sett Joan Baez göra det.
Nå,
tiderna förändras och svaren blåser i vinden. Ändå är det frågorna vi sätter
främst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar