Bernard-Henri Lévy: "Européerna har svårigheter förstå att de har två fiender: IS och Putin"

Foto: Astrid Nydahl

I senaste numret av Judisk Krönika samtalar Lizzie Oved Scheja med Bernard-Henri Lévy. Det är ett samtal som borde läsas av många utanför krönikans vanliga läsekrets.

"Européerna har svårigheter förstå att de har två fiender: IS och Putin. De har två fronter som de måste reagera inför: jihadisterna och den ryska regimen. De har en gemensam dagordning, som är att förstöra Europa."

Lévy gör här en utomordentligt skarp analys av situationen i Europa. Han menar till exempel att den våg av judehat som nu sveper fram över kontinenten gör det europeiska arvet ännu tydligare.

"En europé är en blandning av en grek, en romare och en jude. Man måste fläta samman alla tre för att få det man kallar det europeiska."

Oved Scheija har många intressanta resonemang som rör det europeiska. Bland annat frågar hon Lévy om vi är på väg in i en era då det som skulle kunna vara gemensamma europeiska värderingar ifrågasätts. Han svarar:

"Vi är i brytpunkten till just den era du beskriver. Det pågår en process där gemensamma värderingar ifrågasätts överallt. Det kallas kommunitarism eller kulturell relativism - och innebär att man överger de religiösa, etiska eller kulturella värderingar som ligger till grund för en nation. Just därför är det viktigt att vi försvarar och håller fast vid dessa värderingar. Nu mer än någonsin (...) Yttrandefrihet. Religionsfrihet. Friheten att ifrågasätta alla religioner, utan undantag och sätta dem under lupp."

Oved Scheija frågar om det finns något i Lévys tänkande som pekar mot ett positivt utfall under 2000-talet.

"Slutet på radikal islamism. Att islam, efter ett uppehåll på två sekler, inträder i upplysningens tidevarv. Det är möjligt. Det måste inte nödvändigtvis bli så, men det är möjligt."

Det som kanske är samtalets centrala punkt är frågan om de stora folkmorden och de europeiska katastroferna. Jag minns att jag själv i unga år tänkte att det som skedde Europas judiska befolkning under det andra världskriget aldrig mer skulle vara möjligt. Lévy:

"Efter Förintelsen återuppbyggdes Europa utifrån en enda tanke: att förhindra att detta fruktansvärda brott skulle kunna hända igen. Förintelsen gjorde det europeiska projektet nödvändigt, men samtidigt bräckligt. Det fungerar svårligen, och är på väg att raseras inifrån, då frånvaron av de europeiska judarna efter Förintelsen har urholkat en viktig del av dess identitet."

Hur då förhålla sig till islamism och judehat? Är det den radikala vänstern eller högern som har en möjlighet att visa en väg framåt?

"Båda har fel. Båda marscherar tillsammans. De utgör dubbla hot mot demokratin och de är ofta allierade med varandra. Ta till exempel dem som kallas 'Les Indigénes de la République' (Republikens infödda). Är de extremvänster eller extremhöger? Eller se på hur Nationella fronten har anammat idén om laïcité, tanken om statens och kyrkans åtskillnad. Varför har de gjort det? Enbart för att på ett effektivt sätt kunna utesluta franska muslimer. Den extrema vänstern och högern är sammankopplade och går knappast att skilja åt."

***

Här en annan fransk röst:

"In the 1930s, the formula 'neither right nor left' united the various strands of European Fascism. Given the level of confusion we have reached today, one might ask if the essential would not be to think left or right anymore (understood as being moderate) but to keep following the North Star. In other words, to remain faithful to the universalism inherited from the Enlightenment.

'Let the North Star guide you,' that is, trace anew a middle way that would not capitulate to the lure of relativism and to a culpable blindness to the radicalization of Islam, a blindness that is now formulated on behalf of the 'other' and in the pristine language of anti-racism. Nor would it capitulate to the dangerous temptation to wonder whether we should not put the bright future of the Old Continent in the hands of mutated populism, to which we have perhaps succeeded in the feat of abandoning the world and the only thing the Europeans have been able to make valid in the twentieth century, namely Europe.

In this regard, we observe that the left is now experiencing a real divide. There is a rift between those who, on the one hand, seek to prevail in the holy struggle against Israel and in the struggle against American imperialism—even going so far as to create an alliance with the Islamists in what is now known as Islamic-leftism— and on the other, anti-totalitarian intellectuals, for whom the Universalism of the Enlightenment comes first, as does the fight against totalitarianism, which has swapped its members’ red/brown garb for jihadist green."

Det är historikern och filosofen Alexandra Laignel-Lavastine som skriver detta i essän Is Democratic Europe on a Path toward Suicide? Hon har senast utgivit boken Les penchants suicidaires de l’europé démocratique (The Suicidal Inclinations of Democratic Europe), Essän jag citerar ur kan sägas sammanfatta bokens tema.