Malaysia Airlines flight 17 och Putinvännerna

Foto: Astrid Nydahl

Det finns sådant som borde sägas men aldrig blir sagt. Och så finns det sådant man måste säga alldeles oavsett vad. När det börjar läcka material från den kommission som undersökt nedskjutningen av Malaysia Airlines flight 17, då 298 människor miste livet, är det märkvärdigt tyst från de politiska skribenter som vid händelsen svor på att det var Kievregeringens militära förband själva alternativt USA som skjutit och fått planet att störta på rebellkontrollerat område i östra delen av landet. Putin hade ingenting med saken att göra, så ej heller rebellerna. Inte ett ord från de identitära Putinvännerna, inte ett ord från de gamla kommunisterna som i Ryssland ser en motkraft till USA/NATO, inte ett ord från jingarna och lindgrenarna. Det är alldeles tyst. Som om de finner tystnaden vara bästa vapnet, som om allt det de agiterade för och emot i juli 2014 aldrig hade sagts eller skrivits.

Jag vet att jag är privilegierad. Med de ryska inslagen i min familj får jag kännedom om utvecklingen i landet. Men jag vet också att det mesta jag får veta egentligen bara är detaljerad information och direkta ögonblicksbilder av det som förmedlas i de flesta internationella medier. Nå, säger vän av Putin, det du läser och hör är ju bara CIA-propaganda. Jag är tillräckligt gammal för att minnas 68-vänstern, och eftersom jag själv var med i dess 1970-talsavläggare minns jag den sortens argument. De påminner mig om att det finns upp- och nedvända "Trivs du inte kan du åka till Sibirien"-tänkare också idag. De "argumenten" bet aldrig på mig ens i ungdomen eftersom jag tillhörde den anti-sovjetiska delen av vänstern. Mitt livs första demonstration var för övrigt den som anordnades i Malmö i augusti 1968, riktad mot den sovjetiska inmarschen i Tjeckoslovakien. Jag har inte glömt. Tvärtom tycker jag mig känna igen alltsammans. När Putin slår sig för bröstet och ryter som sina tigrar efter det senaste årets erövringar och krigshandlingar är han samma slags makthavare som en gång det sovjetiska kommunistpartiet efter erövringarna och underkuvandet av de nationer som ville lämna "samarbetet" och där folket mer eller mindre organiserat försökte revoltera mot den korrumperade, förtryckande statsapparaten. I östra Tyskland minns man, i Rumänien och de baltiska staterna likaså, i Polen minns man, liksom man minns i Ungern och Tjeckien/Slovakien.

När det skrivs svart på vitt att det var de ryska rebellerna i östra Ukraina som med ryska vapen sköt ner det civila flygplanet borde man kräva en ursäkt från alla de Putinvänner - från yttersta vänster till yttersta höger - som aktivt arbetar för att blanda bort korten. Det lär dock aldrig hända.

OBS: Eftersom jag helt saknar intresse av att ännu en gång veva argumenten är kommentarfunktionen till detta inlägg avstängd. God helg önskar jag er.