Foto: Astrid Nydahl |
Jag läser en mycket gammal intervju med Jan Myrdal, hämtad från tidskriften Mosaik 80 (utgiven av Invandrarnas kulturcentrum) i ett nummer från 1982. Det handlar om "mångkulturalism" och förtryck. Jag måste medge att det där finns passager som ter sig närmast profetiska - som om Myrdal utifrån den amerikanska erfarenheten redan för 32 år sedan förstod vad som komma skulle. Han säger bland annat:
”Jag är helt övertygad om att det är en illusion att vi kan ha ett i egentlig mening mångkulturellt Sverige. En farlig illusion. En förtryckande illusion (...) Sverige är ett enhetligt samhälle och ett litet land. Det finns ingen geografisk möjlighet och heller ingen historisk för ett mångkulturellt Sverige. Sverige är en nationalstat. Nationen är en gammal och stabil formation. (...) Illusionen kan missbrukas också. Då kan invandrarnas vilja att värna sin kultur användas som ett led i den allmänna avkulturiseringen. Invandrarna ges hemspråkighet som ghettotillvaro. Ju hårdare tider det blir ju mer kommer överheten att satsa på att av invandrarna skapa särgrupper. Det är det traditionella sättet att hindra underklassen - och det är ju till underklassen de flesta invandrare hör - att organisera sig. (...) Här i Sverige finns i varje fall inga möjligheter för en turkisk eller serbisk eller italiensk nationell statsbildning. Hemspråksundervisningen medför att invandrargrupperna ghettoiseras. Om invandrarpolitiken fortsätter på den vägen får vi raskravaller och bittra motsättningar inom inte alltför lång framtid. Då kan områden söder om Stockholm bli som Manhattan bortom Central Park. Då skulle det inte under överskådlig tid finnas möjligheter till en verklig demokratisk utveckling i Sverige.”
Intervjuare var Lajos Szècsi och Myrdal kommenterar den nu med dessa ord:
”Frågan var i Sverige aktuell 1982 och är än mer så nu. Med den skillnaden att det i dag inte finns någon öppen möjlighet att diskutera som Lajos Szècsi och jag gjorde då (...) Jag förutsätter att den i dag skulle stämplas som ”brunröd” av vissa tongivande på den mer intellektuella vänsterkanten.”
Jag menar att man här faktiskt har en utmärkt plattform för en seriös diskussion i ämnet. Men jag tror att Myrdal har rätt i att det är praktiskt taget omöjligt, eftersom vi sedan länge lever i en demoniserande, stämplande kultur där människor delats in i ”goda” och ”onda” - en kultur odlad av den politiska klassen i armkrok med kyrkan och majoriteten av de intellektuella som bekänner sig till en vänster eller liberal falang.
Detta klimat - det är väl egentligen missvisande att kalla det ”kultur” - gör det inte lättare att leva i Sverige. Vårt arma land har redan stora problem med de rent vardagliga uppgifterna. Det har uppstått en slagsida som mycket väl kan leda till såväl inbördeskrigsliknande tillstånd (där de inte redan finns i landets 55 no-go-zoner) som en allt mer utbredd laglöshet.
3 kommentarer:
Jag vet inte om min kommentar kom igenom, så jag prövar igen.
Mycket intressant, både som profetia och som tecken på hur yttrandefriheten förändrats. Den svenska debatten tycks snarare handla om önsketänkande och utopier än verklighet.
Jag tänker på er.
Det blir mörkare för var dag. Hoppas du ändå kommer igenom sorgmörkret till ljusare tider. Tänk på solskenet som diskret rinner ner i den skånska bokskogen framåt midsommar och skapar ett märkligt grönt ljus, som vore man under vattnet. (Vet inte om det är en bra liknelse, men en gång gick jag i en blekingsk bokskog och fick den upplevelsen!)
Det verkar som Fan själv har flugit i en del folk som skall vara vänster. En veteran från gamla SKP (det som fanns innan KFML bildade SKP) var förskräckligt upprörd över att jag vågade yppa att man borde kolla folk som kommer till Sverige så att man åtminstone vet vad det är för människor. Det var att "misstänkliggöra" tyckte hen. Att försöka prata med sådana människor är som att prata med en vägg. De har redan sina färdiga åsikter, och tycker man något annat kommer anklagelsen om 'rasism' lätt farande.
Från min synpunkt verkar det som om en massa vänsterfolk utan den minsta reflexion ställer upp på en politik som bara tjänar kapitalet. Man tar hit en massa folk som kan öka på reserven av billig arbetskraft, och de som är totalt hopplösa för arbeten kan åtminstone genom sin verksamhet hålla polis, fängelser och andra institutioner med 'kunder' i stor utsträckning, och bilda gäng som kontrollerar diverse nedgångna förorter. Och så länge gängen håller sig där så håller sig bostadslåneproletariatet i centrala områden lugnt. Vad den renodlade svenska arbetarklassen tycker, det bryr man sig inte om. Men nu börjar det visst bli lite gnissel och olust när tiggarna blir allt fler även på Söder i Stockholm där jag bor. Man kan undra hur det utvecklar sig.
Det är ju larvigt att en av de grupper som ibland tar upp klassfrågor på ett vettigt sätt är 'identitärerna' på Motpol. Det är sällan jag tittar på vad ex.vis vänsterpartiet håller på med, men det tycks vara totalt ointresse för klasskamp där. Gayparader går däremot bra.
Martina, helt överens om förhållandet mellan önsketänkande och realiteter.
Björn, tack för dina vänliga ord, den där bokskogen har jag inte svårt att se framför mig.
När det gäller vänstern kunde man ju använda ett ord som just Myrdal själv använder: den är skändlig. Vänstern är i stort reaktionär och förstår sällan de klassmässiga, politiska motsättningarna i de postmoderna samhällena. Kanske därför den vurmar för könsstympning och talibanstyre som "kulturella" uttryck?
Skicka en kommentar