Varje natt en vila i tystnad och mörker. Läser mig in i ett italienskt landskap, kargt, fattigt och kallt, där den förvisades ensamhet bryts mot en plötslig kontakt med kvinnans hud. Allt det vackra som dansar som dammkorn i månens svaga ljusstråle.
Cesare Pavese i fin översättning av Ervin Rosenberg, Innan tuppen gal. Jag pendlar mellan den berättelsen och Christopher Hitchens självbiografi Hitch 22, där inte minst de kapitel som berättar om ungdomsåren och tidigt vuxenliv får mig att minnas ett Europa där man ännu kunde stava till ord som framtid och hopp.
Varje morgon stiger jag upp på samma sätt. Efter medicinering och spruta tar jag min mugg med kaffe och sätter mig att läsa nyheterna på nätet.
I ett pärlband av dagar möts jag varje morgon av den öppna blå himlen och det starka solljuset som reflekteras mot snöns vita dyner. Dagen har börjat, om inte annat påminns jag var 30:e minut då bussen in till stan passerar.
Det är en vanlig tisdag i en vanlig februarimånad. Den pågående katastrofen blundar jag inte för, inte heller de enskilda blodbaden och bedrägerierna. Men jag blundar mig hårt in i en annan verklighet, den skapar och återskapar jag varje dag.
Foto: Astrid Nydahl, 5 februari 2012.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar