söndag 12 december 2010

Statsminister eller handpåläggare?

Har vi en statsminister som kan ge något slags ledning i en farlig situation? Nej, vi har en handpåläggare, en kvasireligiös flumliberal som säger:

"Människor ska kunna tro på olika gudar eller ingen alls. Man ska kunna leva sida vid sida. Därför får vi inte heller tvinga fram förhastade slutsatser. Detta eftersom spekulationer knappast är av godo. De i sin tur kan leda till slutsatser som sätter bilder som sedan är svåra att ändra. Vi måste ha tålamod med demokratin."

Ja, det är Reinfeldts ord. Föreställer er ett mord, ett väpnat rån eller en våldtäkt där den lokala polisen hade bett oss "ha tålamod med demokratin".

Handpåläggarens uppgift är att trösta, lugna och stilla. Men är det statsministerns uppgift?

Sverige har nu fått sin förste islamistiske självmordsbombare (nej, han är varken "den förste" eller "svensk", men han är den förste arabiske islamist som sprängt sig själv i en svensk stad).
Han kommer naturligtvis inte att bli den sista. Ska vi ta hans ord på allvar eller ska vi vifta bort dem?

Så här skrev han: "Nu ska era barn, döttrar och systrar dö."

Jag önskar ibland att jag levde i en nation där man tog en sådan krigsförklaring på allvar. Det är ju inte den första krigsförklaringen från Jihad-trupperna.

Är det bara i Sverige som statsministern uppträder som liberal predikant, eller är den "nya moderaten" Reinfeldt representativ? Svaren må vara olika, men de förskräcker. Ingen av oss går säker med en sådan regering, ett sådant parlament och så fäaktiga intellektuella. Nå, många kommer att tala om "det enstaka fallet" och "den ensamme bombmannen". Få kommer ens att försöka sätta in hans rörbomber i ett sammanhang. Reinfeldt kommer att möta förståelse, där man minst anar det. Låt mig avsluta med några ord från Gottfried Benn (med tack till Peter H):

"Västerlandet går inte under pga SS-förbrytelser eller Molotovcocktails, utan pga de intellektuellas hundaktiga krypande för de politiska begreppen."