Jag har lusläst bloggar och hemsidor, i Sverige och i andra länder, efter att Lutonbombaren i lördags fick ett litet antal människor att diskutera allvaret i situationen. Men ju mer jag läser av vad människor skriver, desto mer drabbas jag av en stark vilja att göra mig helt oanträffbar. Det finns ett hat, en vulgaritet och ett språk i dessa nätkulturens små källare som skrämmer mig lika mycket som islamisterna. Ibland känns det som om pannan skulle spricka och ögonen ramla ur sin hålor. Att så mycket dumhet kan alstras! Att så mycket obildning kan skryta med sig själv. Det spelar egentligen ingen roll var jag läser. Det är dumhetens och pöbelmekanismens seger över förnuftet och rationaliteten. Jag är nämligen av den uppfattningen att man kan föra också en hård politisk diskussion utan att börja gorma om förrädare (gärna skrivet med versaler och fem utropstecken som i dessa dagar).Nej, jag säger nej som många andra gjort före mig, jag säger nej till att delta i rättshaveristernas, nationalisternas, rännstensagitatorernas aktiviteter. Jag kommer att vara mer restriktiv med kommentarer här i min egen blogg, eftersom jag inte kan yttra mig i detta ämne utan att det utlöser en våg av stridande på ömse sidor om islamismen. Jag läser hellre de stora författarna och filosoferna än bidrar till en försumpning av offentligheten (den är förvisso outhärdlig, men kan bli mycket, mycket värre, vilket vi lärt både av historien och av samtiden i länder som Ungern). Och nej, jag tror inte heller att den situation Europa frivilligt försatt sig i kommer att förändras till det bättre. Jag tror inte heller på Jultomten eller Tandtrollen.
Tillräckligt länge har jag levt för att kunna skilja demagoger och populister från rationella och bildade människor. Det är väldigt mycket populism just nu. Det är dock inte detsamma som att jag skulle tiga om islamismens brott. Aldrig! Men jag vill inte bidra till flodvågen av stupida nationalisters aktiviteter på nätet. Jag känner bara alltför väl igen dem, och när jag just läst deras texter blir jag illamående. Och jag hade naturligtvis kunnat ge er exempel på vad jag menar, men avstår för att inte ringarna ska spridas längre ut. Det går inte att kommentera detta inlägg. Bara så ni vet.
Foto: A. Nydahl, Ölands södra udde.
