Av en god vän i den portugisiska sfären fick jag detta gamla vykort som julhälsning. Det visar Praça do Comércio (Terreiro do Paço) i en annan tid. Jag sjunker in i bilden och föreställer mig att en av de personer som korsar torget till fots kan vara Fernando Pessoa. Bilden är tagen ungefär från den plats där anrika Martinho da Arcada ligger. Pessoa satt där dagligen, åt och drack, spelade schack eller skrev. Inga bilar syns till. Ute på floden Tejo ser vi en handfull fartyg. Inget av den stress och hets som idag utmärker platsen tycks ha funnits då.Idag är det juldagen. Vilan fortsätter. Läsningen och den vackra musiken av Manuel de Tavares från 1600-talet. På återhörande.
21 kommentarer:
God fortsättning, Thomas!
Egentligen vet vi ju ingenting om vad de människor kände som var på väg över Praça do Comércio den gången. Har inte mänskligheten under hela moderniteten beskrivit sin samtid som jäktad?
Men oändligt mycket mer magnifikt ter sig torget på den här bilden där det nästan omärkbart övergår i floden med de stora skeppen, än idag när båtarna går till förstäderna på andra sidan floden.
Det finns en fantastisk dikt av Alberto Caeiro, i en lika fantastisk tonsättning av Tom Jobim, från en brasiliansk skiva som heter A música em Pessoa. Känner du till den? Om du inte har den vill jag väldigt gärna skicka dig en kopia (den går inte längre att få tag i ens i stans mest välsorterade och engagerade skivaffär).
Dikten. fast inte i den sjungna versionen
http://www.youtube.com/watch?v=4p93gmt5KXU&feature=related
God fortsättning!
@annannan, vet om dikten är översatt till svenska?
A música em Pessoa låter spännande!
Tack detsamma Julia, så fint att se dig här denna juldag då alla kommunikationer tycks ligga nere. Om jag får skivan av Anna, kan jag kopiera den till dig. Jag älskar den portugisiska förbindelserna till Svedala, de är alltid lika glädjande! Varmt, Thomas
Tack detsamma Anna, så glad jag blev för din kommentar. Du ska veta att jag tänkte samma tanke precis när jag skrivit bloggtexten. Fast jag drar mig till minnes HC Andersens resereportage från Lissabon där han talar om en lugn och vänlig stad, bara man accepterar att möta boskap på väg nedför Avenidan.
Nå, jag skulle bli hjärtans glad för Caeiros/Pessoas dikt till Jobims musik. Den har jag inte hört. Det finns ju Caeiro-dikter översatta till svenska, men om just denna är det vet jag inte idag, med julmat i magen och gott rödvin i själen... vill du sända mig blir jag mycket glad. Hoppas ni fått upp värmen i ert nya Porto-hus, förstod att det är ett problem.
Varmt, Thomas
Nu har jag kikat, dikten finns inte översatt, inte i bokform i alla fall.
Jag blir mycket glad om jag får skivan! Tack Thomas!
Jag måste dit och se torget!
Pessoa känns som en vän, nära vän. en märklig känsla.
Thomas och Julia: Jag gör två kopior på en gång, så snart jag hittar paketet med tomma CD-skivor i mina flyttlådor. Det är en så fin skiva som jag inget hellre vill än dela med mig av.
Så glad jag blir, tack snälla du. Ser verkligen fram emot att den trillar in i brevlådan! Passar på att önska dig ett riktigt gott nytt år 2011!
Tack Anna och Thomas!
Lyssnade i går på den här underbara fadon från Carlos Sauras Fados-projekt. Den är skriven av Armando Freire, dvs Armandinho, och spelas på skivan av Ricardo Rocha, portugisisk gitarr och Jaime Santos Jr, spansk gitarr. Praça do Comércio kändes plötsligt väldigt nära när jag hörde musiken, Tejo-floden, ljuset, de mäktiga kolonnerna, men framför allt känslan som jag fick av denna stad, en paradoxal blandning av glädje och vemod.
http://www.youtube.com/watch?v=cJpXJh3gQSI
Sven-Erik,
dessa guitarradas är fantastiska stycken. Den instrumentala fadon är föga känd utanför Portugal, dessvärre.
Och så vill jag säga att Sauras projekt är ett stort misslyckande, som tack och lov räddas av den fantastiska musik det rymmer. Bäst av allt är väl den femton-tjugo minuter långa upptagningen från en fadoklubb alldeles i slutet av filmen?
Thomas,
den här apitretaren jag fick i går gjorde nog att mitt intresse för den gamla instrumentala fadon fick sig ett rejält lyft, borde kolla upp Armandinho på nytt.
Har alltid gillat Carlos Paredes' musik, den har väl mer en Coimbra-koppling, medan Armandinho är något av en mentor för mycket av den instrumentala Lissabon-fadon?
Saura-filmen har jag inte sett. Mitt intryck utgående ifrån cd:n är att han försöker lyfta upp det måmgsidiga, komplexa i fadons rötter. De snuttar jag sett av filmen antyder att sättet han gör det på blir ganska så uppstyltat och "monumentaliserande".
Sven-Erik
jag skulle säga att Sauras film havererar därför att det inte finns en berättelse i den. Inga förklaringar, inga sammanhang utan löst sammanfogade artister och estetiserande bilder av miljöer och människor, och en mängd modern dans.
Armandinho finns utgiven på förnämliga cd-skivor i serien Arquivos do Fado. Jag har volym IV, som heter As Sessões HMV de 1928-29), alltså de inspelningar som skivbolaget HMV gjorde och gav ut i London. De är mycket fina.
Thomas,
Ska kolla upp Armandinho-inspelningarna, har endel på en samlingsskiva, dock inte den skiva du nämner.
Hej Thomas och Sven-Erik!
Den där Armandinho-skivan kan nog vara väldigt svår att få tag på numera (har försökt och misslyckats). Men vill ni höra Armandinho som ackompanjatör rekommenderar jag den fina skivan As Primeiras Gravações 1929-1930 med Ercília Costa, en av de stora fadosångerskorna. Se www.tradisom.com.
Carlos Paredes brukar mycket riktigt förknippas med Coimbra, men han gick aldrig på universitetet där och var född i Lissabon. Det beror på att hans far, gitarristen Artur Paredes, hoppade av sna studier, flyttade ner till Lissabon och blev banktjänsteman.
Har ni för övrigt märkt att fadomuseet i Lissabon äntligen fått en vettig hemsida? Se www.museudofado.pt.
Gott slut och gott nytt år!
Ulf Bergqvist
Ulf,
Tack för hälsningen! Tror faktiskt att endel av de där kollaborationerna mellan Ercilia Costa och Armandinho finns i cd-boxen jag har, plus endel instrumentala fados av den sistnämnde. Ska titta efter i skåpet där jag förvarar endel cd-skivor. Också fadomuseets hemsida bör kollas.
Såg att du recenserade intressanta fadoskivor i senaste numret av Lira. Vilka skivor inom genren ställer du högst av dem som getts ut i år?
Samma fråga går för resten också till Thomas!
Så här tycker jag (skivor utkomna eller recenserade under 2010):
1. Gonçalo Salgueiro. Fado. CNM.
2. Joana Amendoeira. Sétimo Fado. Nosso fado.
3. Mariza. Fado Tradicional. EMI Music Portugal.
4. Carlos Zel. Quartas de Fado. Movieplay.
5. Katia Guerreiro. Os Fados do Fado. JBJ & viceversa.
6. Mafalda Arnauth. Fadas. Universal.
7. Ricardo Ribeiro. Porta do Coração. EMI Music Portugal.
8. Camané. Do Amor e dos Dias. EMI Music Portugal.
9. Ana Laíns. Quatro Caminhos. Difference.
10. Cristina Nóbrega. Retratos. Sony Music.
PS: Fast ingen av dessa är så bra som Carminhos Fado (EMI Music Portugal) som kom 2009.
Hälsningar
Ulf
Sven-Erik
jag ger dig ett enda tips, därför att den betytt och betyder allra mest för mig: Mariza. Fado Tradicional. EMI Music Portugal.
Stort tack till er båda!
Skicka en kommentar