Judehatet och frånvaron av empati med judiska offer för islamismen

 

Hans Rustad skriver i Document.no om Den yderstevenstrefløj lader sig friste – sluger den antisemitiske lokkemad. 

Det är en viktig text, eftersom den sätter fingret på vad som skett i våra medier efter 7-oktobermassakrerna. Rustad skriver utifrån Norge och norska medier. Men om man byter ut NRK mot SVT blir det väldigt tydligt, att såväl redaktörer som enskilda reportrar är Hamas-supporters (eller i bästa fall blundar med bägge ögonen). 

Det finns ingen, inte en enda, som anlägger de judiska offrens perspektiv. Varför gör de inte det? Varför följer de massan? Det finns många, enkla eller svåra, svar på den frågan. Det enklaste svaret är antisemitism, judehat. Det är sannerligen ingen nytt under himlen. Läs nu detta av Hans Rustad och begrunda innebörden (hela hans artikel finns i länken):

Solsjenitsyn mindede om, at der var en demokratisk og en antidemokratisk socialisme. Men nu er forskellen uklar. Det skyldes både multikulturalisme, udviskning af national kultur og historie, som involverer strukturel vold mod majoritets-befolkningens arv og ejendom. Et nyt twist på seksuel frigørelse, nu helt ind i det fysiske og familiære. Venstrefløjen fortsætter Stalins projekt, som skulle ødelægge kernefamilien. Det er de i høj grad lykkedes med.

Men den største fristelse er den antisemitiske lokkemad. Her flyder flere tråde sammen: Den franske revolution var fanatisk anti-kristen. Socialdemokratiet har gjort en rejse, siden islam kom ind i Europa. De kalder sig stadig sekulære og lader som om de praktiserer ligebehandling.

…

Israel er blevet et hadobjekt, og det er blevet dyrket af mange, ikke mindst NRKs mellemøsten-korrespondenter. Hver gang Israel har forsvaret sig selv, har NRK været der og dyrket antipati mod israelerne, og fremhævet palæstinensernes uskyld.

Det hele væltede med 7. oktober. Hamas er ingen almindelig befrielses-bevægelse, den er ultra-islamisk og har Armageddon som mål: De forbinder paradis med udryddelsen af ​​alle jøder. 

Eftersom det pågår vill jag gärna påminna om vad som hände i Israel mitt på ljusa dagen under måndagen då minst en dog och många andra blev skadade (och det var ju inte första gången, om man så säger):