söndag 3 juli 2016

Äta gräs och tugga teser

Skanderbeg står staty i bergen, i det lilla samhället Kruja. Hit blev jag förd för att i mytologins tecken intervjua en företrädare för den albanska kommunistpartiet, Ymer Minxhozi en sommardag 1978.
Skanderbeg stod staty överallt. Han motstod ottomanerna och mytologin gjorde honom till en albansk folkhjälte. Kommunistpartiet kapade hans namn. När den leninistiska traditionens alla statyer och väggmålningar krackelerat – Lenin, Stalin, Mao, Hoxha – var det ändå bara han som överlevde. Han hade funnits där i mer än femhundra år men visade sig till sist ändå yngre än de moderna despoterna.

*

Jag kom till Saranda en mycket het julidag 1978. Vi hade rest över bergen, vägarna försvann ibland framför bilen, kvar fanns bara grus och småsten och en getstig att komma vidare på. När klyftan vidgades och vi kunde se den lilla staden framför oss slog Korfu emot oss som en solhägring ute i vattnet. Men alldeles verklig låg den grekiska ön framför oss, när vi satt i hamnen och plaskade med fötterna. Varje natt stod balkongdörren öppen och suckarna från de älskandes bädd hördes ut i bukten.
  
*

Jag mötte Vlora på en buss från Markaryd till Kristianstad. Hon hade kommit till Sverige som tonåring, men kunde redan svenska så bra, att jag undrade hur det gått till. Mycket enkelt, menade hon. Från Länsbiblioteket hade hon lånat hem alla Ismail Kadarés romaner i svensk översättning och sedan jämfört dem med de egna albanska originalen. Utan svenska vänner hade hon i litteraturens värld byggt ett svensk ordförråd. Vlora hade fått sitt namn av den sydalbanska stad som också fungerade som flottbas för Sovjetunionen fram till den dag då Enver Hoxha ställdes inför Chrustjevs förslag om att Albanien borde ägna sig helt åt att odla apelsiner åt COMECON-länderna. ”Då äter vi hellre gräs” svarade Hoxha och stängde landet för den sovjetiska supermakten. Hade Vloras föräldrar den händelsen i åtanke då de namngav dottern? Senare mötte jag den albanska familj som givit namnen Loranda, Miranda och Saranda åt sina tre döttrar.