"Fascist" eller verklig fascist?

I essän "Vem är inte fascist" skriver Paul Gottfried:

Paul Gottfried

Mussolini åberopade ”det latinska” som kärnan i Italiens nationella identitet, och i den utsträckning han hoppades kunna återskapa ett italienskt imperium, såg han det som en återvändo till deras romerska förflutna. Denna strävan att återgå till sin forna storhet var ett återkommande fascistiskt tema, tillsammans med återuppbyggnaden av en social hierarki som skulle anpassas för nutida behov. I kontrast till detta motiverar de neokonservativa sin politik genom att hävda att den bidrar till att frigöra bakåtsträvande samhällen från traditionens bojor. De vill göra andra folk mer som senmoderna amerikaner – konsumtionsinriktade, individualistiska, och fria från patriarkalt förtryck. Denna distinktion är inte ett försök att rättfärdiga vare sig nationskänsla eller den expansionistiska utrikespolitik som den kan leda till. Den poängterar helt enkelt skillnaden mellan olika saker.

John Lukacs

Historikern John Lukacs har gjort iakttagelsen att alla jämförelser mellan tysk nazism och latinsk fascism slutgiltigt bevisat att det inte fanns någon generisk fascism. Lukacs uttalande är till hälften sant. Det existerade en stor klyfta mellan nazismen och den latinska traditionen av auktoritarism, i vilken fascismen var en kontrarevolutionär rörelse som låtsades vara en radikal revolutionär kraft. Trots en eventuell konvertering av vissa latinska fascister till Hitlers mordiska och totalitära projekt, var de två inte samma sak, och de flesta nazistiska kollaboratörer i ockuperade länder var inte övertygade fascister utan snarare opportunistiska politiker eller militära regeringar som var villiga att samarbeta med Tredje riket så länge de själva tjänade på det. Ändå fanns det en generisk fascism, och den var latinsk, korporativistisk och auktoritär och innehöll en mystisk nationsuppfattning. Denna fascism var långt mindre radikal och mindre expansiv än den tyska nazismen. Den sistnämnda hade lånat organisationsmodeller från fascismen men också från det socialistiska experiment som just då pågick i Stalins Ryssland.

Jag är inte alldeles säker på att Gottfried alltid har rätt, men här gör han iakttagelser som är ytterst väsentliga. Inte minst för svenska läsare tror jag att han har något väsentligt att säga. Så länge "fascist" och "nazist" här hemma används som skällsord utan egentlig bakomliggande kunskap eller insikt behöver vi läsa essäer som denna. Utan att instämma i allt menar jag att Gottfried här pekar på något ytterst väsentligt, nämligen det som utgör skillnaden mellan verklig fascism - och vad den konkret innebar också i relation till "Hitlers mordiska och totalitära projekt" som det står i texten, och fascismen som moderiktigt skällsord. Ser man inte den skillnaden är man antingen okunnig eller blind, eller båda delarna.