onsdag 17 juni 2015

Ungerska muren, skrivandet, hemorten och friheten

Foto: Astrid Nydahl
Adorno upptar fortsatt mina tankar. Ur hans Minima Moralia (översättning av Lars Bjurman) plockar jag idag bara en liten bit ur ett längre avsnitt:
"För den som inte längre har någon hemort blir kanske själva skrivandet ett boende. Och då producerar han, liksom en gång i familjen, oundvikligen också avfall och skräp."
Hemorten är grunden för allt. Denna sommar har jag tänkt försöka ta mig till några platser i Malmö med buss för att betrakta dem som just det förflutnas hemorter. Det är ett vanskligt företag. Antingen slungas man tillbaka ner i de tjocka lagren av minnen eller så står man kall och likgiltig inför det man ser. Rasmusgatan vågar jag inte ens besöka. Där jag levde mina första sex år på jorden var den gatan en trygg hemort, idag är den en av Malmös farligaste. Med sommarkortet för buss och tåg skulle de kanske vara möjligt att se Lorensborg och Gamla väster. Om det genomförs borde det ge nytt syre till arbetet med min Malmöbok.

***

På tal om hemort noterar jag att Ungern ska bygga en mur vid gränsen mot Serbien. Det är en ödets ironi att just Ungern gör det, eftersom landet ofta var den enda seriösa och möjliga flyktvägen ut ur Sovjetväldet för människor som tröttnat på förtrycket. Från Ungern tog de sig, via livsfarliga övergångar, till Österrike där de kunde få skydd och möjligheter till ett liv i frihet. Då flydde människor ut ur Ungern, oavsett om de kom från Polen eller Rumänien. Idag försöker människor ta sig via Serbien och Kosova in i Ungern för att sedan resa vidare mot säkra asylländer som Sverige. De flesta gör just det. Ytterst få stannar i Ungern. Ska således också vi bygga en mur?

I vår närmast bakomliggande tid är det väl bara Israel som satsat på ett murprojekt. Jag har hela tiden känt ett starkt obehag inför den politiken, men förstår ju att det minskat antalet palestinska mordkommandon inne i Israel. Men man måste också dra sig till minnes Nordkoreanska murexperiment, som både låser människor inne och underlättar för den repressiva apparaten. Den ungerska planen ter sig därför mindre attraktiv.

Hur möta den stora flyktingvågen då? Jag tvivlar allt mer på att det finns en framkomlig EU-väg till lösningar. Vi kan bara helt stilla jämföra Sverige och Finland för konkreta besked.

Ungern har idag säkra anhängare hos högerkretsar som närmar sig det identitära. Det är ingen tillfällighet. Ungern har också allt mer närmat sig Putin-kretsen. Och jag antar att det stämmer väl överens med den ideologiska riktning som skissar på en framtida union mellan Europa och Ryssland. Å andra sidan tycker jag att den typen av "visioner" har en fördel i att de är så förbaskat lätta att vända sig bort ifrån. Vem vill leva under Moskvas järnhand? Möjligen den nya tidens "nationalister" som med sina identitära ideal, via Dugin tycker sig ha funnit Kamrat nummer ett i Putins Ryssland. Väl medveten om att vad jag skrev i samband med min bok Identitärt vill jag ändå ta tillfället i akt att påpeka att inget av det - särskilt inte Duginvägen till Putins terror - har någon sympati från mig. Rakt tvärtom. Och vem vill producera skräp och rövslickeri av politiska skäl?





6 kommentarer:

elina sa...

Inget att jämföra med den muren Saudiarabien bygger mot Irak. De vill inte ha några flyktingar in.

Ha en bra Midsommar!

Thomas Nydahl sa...

Tack detsamma Elina!
Glömde i hastigheten bort saudiernas mur. Just detta land är ju boven i så många arabiska dramer.

Bengt O. sa...

1956 strömmade många tusentals ungerska flyktingar in över den öppna gränsen till Österrike. De blev omhändertagna och välkomnade på ett sätt som man bara kan drömma om idag. Det var också på den gränsen som ungerska och österrikiska ministrar 1989 gemensamt klippte sönder taggtråden mellan länderna - egentligen långt innan man visste hur det skulle bli med det postsovjetiska östeuropa.

För mig som ofta besökt Ungern, har ungerska vänner och har arbetat tillsammans med ungerska ekonomer ter sig den nuvarande utvecklingen ofattbar. Varifrån kommer alla dessa människor som stöder Orban och Jobbik? Som hatar "zigenare" som alltid varit en integrerad och viktig del av ungersk kultur? Plötsligt var dom bara där och tog över.

Sorgligt.

Thomas Nydahl sa...

Tack Bengt. Jag har också en vänskap förankrad i Budapest. Han är dock av den uppfattningen att det som händer nu är alldeles logiskt (om jag tolkat honom rätt). Orbans parti och Jobbik har så djupa rötter i modern ungersk historia att det är på ett eller annat sätt "naturligt" att de nu formulerar landets framtid (som kan visa sig vara en avgrund). Ändå tror jag att just det vi tvekar att kalla problem förknippade med zigenare/romer kunde ha lösts om det inte vore så att den ungerska, liksom den rumänska, bulgariska, albanska och andra, mentaliteten avsiktligt fortsatt att betrakta dessa människor som hot och olösligt problem. Vi ser resultatet idag, överallt i Europa. Och det är en skam.

Bengt O. sa...

"djupa rötter i modern ungersk historia" - ja jag börjar inse att min förståelse trots täta kontakter med Ungern har varit ganska ytlig. Högprofessionella och kompetenta kollegor, gulaschkommunism, dom där instrumenten som man spelar på med skedar, pörkölt, czardas, Imre za Zigany, Rudi Lakatos...

Och Liszt och Kalman. Och Bartok (se min avatarbild)

Men tänker man tillbaka på amiral Horthy, pilkorsare och Wallenbergs Budapest förbleknar naturligtvis pustans charm och man får inse att din ungerska bekant förmodligen hade rätt.

Thomas Nydahl sa...

Bengt, ursäkta sen reaktion på din replik. Det har bitvis varit en kaotisk midsommarhelg.
Jag tror att det är tack vare min vän E. i Budapest som jag har (allt bättre) kunskaper om landet, dess historia och nuvarande politiska klimat. Vad får vi veta om Ungern? Nästan ingenting. Jag tror också att det är viktigt att fundera på vad som skedde efter murens fall och den s.k. demokratiska ordningen började fungera. Det första de socialdemokratiska makthavarna blev kända för var ju korruptionen! Det måste ha påverkat ungrarna mycket, inte ens dessa demokrater gick det att lita på. Man vände sig allt mer högerut och resultatet ser vi idag. Det är mycket Horthy och pilkorsarna som går igen (till och med Ungerska gardets nu förbjudna uniformer ser ut som pilkorsarnas, de kommer snart tillbaka under nytt namn och med Orbans välsignelse).