tisdag 23 juni 2015

Nietzsche om uppfostran

Foto: Astrid Nydahl
Ur Morgonrodnad, femte boken (i översättning av Peter Handberg) hämtar jag dagens lilla text av Friedrich Nietzsche:
443. Om uppfostran. - Så småningom har det gått upp för mig vad som är den vanligaste bristen i vårt bildnings- och uppfostringssystem: ingen lär sig, ingen eftersträvar, ingen lär ut - att uthärda ensamheten.
Kärnan i denna lilla text är kanske inte omedelbart synlig. Den bör både läsas om och betraktas/ begrundas långsamt.

2 kommentarer:

elina sa...

Jag saknar så ensamheten, en tid som är bara min och inte styrs av någon annan, tid långt borta i ödemarken. Men de flesta är nog rädda för ensamheten, varför skulle de annars hålla krampaktigt fast mobilen?

Thomas Nydahl sa...

Ursäkta sent svar Elina. Du har alldeles rätt, i båda avseendena. Jag längtar mig ofta sjuk. Varje falskt skorrande mänsklig gemenskap förstärker denna längtan. Den vi aldrig fostrats att förstå eller klara.