måndag 29 juni 2015

Habermas om grekiska krisen

Foto: Astrid Nydahl
I Dagens Nyheter hittade jag en artikel av den tyske filosofen Jürgen Habermas som kanske kan intressera. Nedan ett avsnitt ur texten, som i sin helhet kan läsas här.
Eftersom den tyska förbundskanslern redan i maj 2010 bedömde investerarnas intressen som viktigare än en sanering av den grekiska ekonomin genom skuldavskrivning, befinner vi oss på nytt i ett krisläge. Nu blottläggs en annan institutionell brist.
Det grekiska valresultatet är ett klart uttalande från en nation, vilken med tydlig majoritet motsätter sig det lika förnedrande som betryckande sociala elände en påtvingad sparpolitik lett till. Själva uttalandet är entydigt: befolkningen säger nej till att fortsätta en felslagen politik, vars följder de drastiskt har fått erfara på sina egna kroppar. Utrustade med denna demokratiska befogenhet, försöker den grekiska regeringen åstadkomma en politisk förändring i eurozonen.
Men i Bryssel stöter de på representanter för 18 andra regeringar, som alla rättfärdigar sina avslag med kylig hänvisning till egna demokratiska mandat. Man kan här särskilt se på det första mötet, hur de arroganta noviserna i triumfstämning gav sig in i slagväxling med de väl insuttna, som reagerade dels paternalistiskt farbroderligt, dels rutinerat nedlåtande: båda sidor propsade papegojaktigt på att vara bemyndigade av det egna "folket".
Den oavsiktliga komiken i deras endräktigt nationalstatliga tänkande åskådliggjorde på ett oöverträffat vis vad som verkligen saknas – ett fokus på medborgarnas gemensamma politiska viljebildning vid politiska vägval som får stora konsekvenser i Kärneuropa.
Men slöjan över denna institutionella brist har ännu inte riktigt rämnat. Det grekiska valet har strött grus i det brysselska maskineriet, eftersom det här är medborgarna själva som har bestämt sig för ett europapolitiskt alternativ. Annars brukar det ju vara regeringsföreträdare som teknokratiskt gör upp med varandra om avgörande frågor och förskonar sina nationella offentligheter från sådana oroande teman.
Detta kan förstås vara överspelat när bloggen läggs ut. Jag försöker följa utvecklingen men erkänner gärna att jag inte förstår vilka mekanismer som slutligen fäller avgörandet. Ingen har hittills presenterat den hotande statsbankrutten så att den blir begriplig. Men grekerna själva tömmer sina bankkonton. Om de har några. Sådant brukar indikera att ett avgörande är på väg. Och jag skulle verkligen inte, som Habermas, vilja betrakta den nuvarande vänsterpopulistiska regeringen i Grekland som "ett europapolitiskt alternativ". Allt pekar ju på motsatsen.

1 kommentar:

Stefan the artist sa...

Visst är grekdramat obegripligt för en utomstående. Faktum kvarstår att Grekland är skuldsatt bortom all kontroll. Skuldavskrivning är utesluten. Hur skulle alla andra skuldsatta EU-länder se på en sådan åtgärd? Samtidigt har inte EU gjort sitt jobb när man tog med Grekland i eurozonen, inte gjort tillräcklig kontroll av landet för att se om det hade förmågan att klara av en gemensam valuta. En gemensam valuta förutsätter att vissa grundläggande krav är uppfyllda, det gäller statsskuld och budgetunderskott men också förmågan att konkurrera på marknaden. I fallet Grekland vet jag inte vad de har att komma med som kan hjälpa upp landet ur krisen förutom turismen. Det här dramat kan pågå ännu en tid, förslag bollas hit och dit och uttalanden görs hela tiden från båda sidor.