måndag 15 juni 2015

Gången helg och ny vecka

Foto: Astrid Nydahl



















Den gångna helgen har varit som en lång middags- och fikasittning. I fredags var vi inbjudna till våra husvärdar på en ytterst välsmakande fiskmiddag med gott vitt vin. Långa samtal om livets förgänglighet, minnen från före vår tid och berättelsen om byn och dess människor.

Lördagen blev en sommardag man sent glömmer med värme och glädje. Tack och lov hittade jag en ny vit Stetsonhatt i en av herrekiperingarna, så att jag kunde skydda mitt nu nästan helt hårlösa huvud, sedan min gamla fina Panamahatt upplösts i sina beståndsdelar. Att man ska vattenspraya sådana hattar visste jag förstås, men har helt försummat det. Sittning på café där en förtjusande ettåring ville samtala med mig och presentera sin mamma. Det är fantastiskt att möta så små barn som alldeles oblygt kastar sig ut i människohavet. Centrum lystes upp av magnifika körer och storband. Inte en enda dunkande rockmusiker i sikte. Bara fin och vacker musik på den årliga, internationella musikfestivalen. Att lilla Hörby hade ett jazzstorband av den kalibern visste jag inte. Nu vet jag.

Söndagen blev också några timmar i centrum, med cafésittning. Därefter en tur till Åhus där Astrid premiärbadade i ett kallt hav. Jag höll mig på torra land. Det var inte svårt alls.

Jag går in i den nya veckan med sju nya kapitelrubriker till Malmöboken. Hoppas orka skriva dem nu. Har haft ett tråkigt avbrott i arbetet när noll inspiration och lust lett till noll ord skrivna. Sakta tar vi oss fram fyra vanliga vardagar för att sedan fira midsommarafton med de familjemedlemmar som delar traditionen sedan länge. Vad vi annars bjuds denna nya vecka är ett oskrivet blad. Den gångna slutade med fyra skjutna på min födelseadress Rasmusgatan på Sevedsplan och en mördad person på Möllevången. Malmös kulturella rikedom blir en allt blodigare affär. Polisen talar om ökad temperatur på både Rosengård och Sevedsplan. De ligger som alltid långt efter de skjutglada gangstrarna.

***

Jag ska framöver bjuda er på några visdomsord från Theodor W. Adornos Minima Moralia, eftersom det är ett verk som betytt mer än de flesta för mig. Sedan 1991 har jag läst den åtskilliga gånger. Denna måndag börjar jag med följande Adorno-ord:
"Ödeläggelsen av de europeiska städerna verkställer bara, på samma sätt som arbets- och koncentrationslägren, den dom som den inneboende tekniska utvecklingen för längesen fällt över fenomenet hus. Idag blir de tillverkade för att kastas som tomma konservburkar."

2 kommentarer:

Stefan the artist sa...

Beträffande området runt Sevedsplan; de ansvariga förkunnar att allt ska bli bra där, det tar bara lite tid. Ibland får man intrycket att det gäller hela stan: det tar bara lite tid så ordnar sig allt, med segregationen, gängkrigen och det hela. Ibland får jag intrycket att stadens tidning förskönar allt i hopp om att vi andra ska få hopp om stan.

Anonym sa...

Men Stefan, Rakel Chukri har ju förkunnat för oss hur problemet inte är Malmö utan problemet är bilden av Malmö.
Måhända hon därmed dömer ut den egna tidningens kriminalreportrar och nyhetsjournalister, vad vet jag.
Per Svensson har skrivit: "Visst vi har problem. Massor med problem. Men det är det som är grejen."
Svårt för en gräsrot att ha den genomborrande blick, breda kunskap, insiktsfulla konsekvensanalytiska förmåga och det formidabla perspektiv som en intellektuell av födsel och ohejdad vana besitter.
Lars-Erik Eriksson