Skriva ute eller skriva inne? Sol eller lampa?

Skånsk kustidyll 28 april. Foto: Astrid Nydahl

Når våren nu allt frekventare värmer oss är det svårt att sitta inomhus. En enda röst ropar inombords och den säger: Ut! Ut! Ut!

Jag har svårt att skriva för hand. Det har jag alltid haft. Därför blir det sällan skrivet i blocket jag har med. Jag kanske gör en kort anteckning, men själva texterna skriver jag i arbetsrummet, direkt på datorn.

Tog idag fram Edward Abbeys Confessions of a Barbarian (dagboksanteckningar från åren 1952 - 1989). Läste:

"If I could write the damned thing in notebooks - like this - my powers of mobility would be nearly squared. The typewriter hangs from my neck like an anchor - I have to carry it with me everywhere I go and when I want to write on it I require a roof and walls, a chair and table, paper, carbon, ribbon."

Ja, nog har det blivit lättare för oss som har turen att en del av våra liv få befinna oss i datoråldern. Datorn kan man ju till nöds ta med sig och den blir aldrig en tyngd på axlarna. Abbey säger att det är svårt att välja mellan innesittandet och att gå ut, andas frisk luft och kyssa solen. Jag delar hans åsikt, det är nästan ett omöjligt val. Men jag väljer varje dag och använder då förmiddagen till den friska havsluften.

***

Igår gjorde jag misstaget att publicera en bloggtext med funderingar kring det som händer i SD med omgivningar. Det borde ha gjorts på ett helt annat sätt, med en tydlig markering av min egen ståndpunkt. Allt annat uppfattas numera som det ena eller det andra (outsagda, men så att säga "uppenbara"). Just därför tog jag bort gårdagens bloggpost.

SD har idag så stort stöd att jag fann det naturligt att uttrycka några tankar om vad framtiden kan innebära för detta parti och för dess roll i det svenska samhället. Det ska jag återkomma till senare. Men vad vi ser just nu är ingenting annat än ett skenbart reformerat parti som med totalitära metoder tystar/ kastar ut de grupperingar som velat hålla fast vid ståndpunkter som möjligen inte är rumsrena (i riksdagen). Genom den rensningen hoppas partiledningen kunna uppnå en ännu större förankring. Det jag egentligen ville säga, var bara att jag inte är det minsta övertygad om att det blir effekten. Det kan bli alldeles tvärtom och då får den icke-anslutna men entusiastiska hejarklacken ta ansvar för något mycket mörkare än så. Den dagen, den sorgen.