söndag 26 april 2015

Ayaan Hirsi Ali: Reformera islam (Bonniers, Originaltitel på engelska: Heretic, översättning av Margareta Eklöf)

Foto: Steen R/ Snaphanen
Den som idag påstår att Ayaan Hirsi Ali är en ”islamofobisk” och ”hatisk” skribent är antingen okunnig eller helt och hållet obildbar. Den som påstår det är för det första okunnig om att hon för det första är född och fostrad i islams värld, och för det andra att hon som en fri kvinna, på flykt från det förflutnas förtryck, anslutit sig till de fria, av franska revolutionens ideal färgade, idealen om medborgarskap och sekulärt liv. Men hon vet av hård erfarenhet att alldeles oavsett sin egen gärning möter hon hela tiden, såväl i Europa som i USA, just de bottenlöst obildade och grundlösa anklagelserna. Var kommer de ifrån? Jo, just det, de kommer från islams stormtrupper, de kommer från muslimer som tror att de måste skriva under på varje deklaration om jihad och hat för att de ska betraktas som rättrogna. 

När jag nu tagit mig an Hirsi Alis nya bok tänker jag först att allt detta vet jag redan. Jag har läst hennes tidigare böcker. Jag har läst alla de andra avfällingarna, de modiga männen och kvinnorna som lämnat islam bakom sig och som sökt friheten. Men så hejdar jag mig. Hennes nya bok är ju inte som de tidigare eller andra. Reformera islam är för det första en sammanfattning – nej, en redogörelse för – vad islam kräver och förväntar sig av sina anhängare. För det andra – och viktigast av allt – är att den redovisar Hirsi Alis principiella och personliga argument mot dessa islams krav. Det är det som gör boken unik.

Men tror hon då på allvar att islam går att reformera? Låt oss ställa en helt annan fråga: gick kristendomen att reformera? Hirsi Ali vet besked och hon går raka vägen till Martin Luther och de teser han spikade på kyrkporten. När Hirsi Ali möter Luther slår det gnistor, det kan jag garantera! Ett av hennes argument blir starkare än de andra: Luthers teser kunde spridas tack vare att boktryckarkonsten gjort entré. Luther + tryckeri var receptet för en revolution. Idag har vi internet, print-on-demand och andra tekniska landvinningar för kommunikation. 

Hirsi Ali vänder sig till de frihetslängtande muslimerna – först och främst kvinnorna i islam – och säger: nu finns tekniken! Använd tekniken, sprid era tankar, gör uppror mot förtrycket! Som den optimist hon är förväntar hon sig – i de första stegen av arabiska våren – att människor ska göra bruk av det som bultar i deras bröst; längtan efter frihet är alltid starkare än anpassningen och lydnaden. Islam + internet borde alltså kunnat leda till reform. Eller? Luther + tryckkonst gjorde det. Eller var det så att Europa och den kristna kyrkan var redo att gå från puppstadium till fullt utvecklad fjäril? Från katolicism till protestantism? Det finns inga självklara svar. Men det finns spår i historien som pekar mot möjliga lösningar.
”Jag anser det trovärdigt att internet kommer att bli för den muslimska världen på 2000-talet vad tryckpressen var för kristenheten på 1500-talet. Jag anser det trovärdigt att de våldsamma islamister jag har kallat medinamuslimer är de moderna motsvarigheterna till de fanatiska sekterna i förreformationens Europa och att en helt annan reformrörelse redan bildas i Mellanösterns och Nordafrikas storstäder (…) Mycket är ovisst i detta tidiga skede. Det enda säkra med den muslimska reformationen är att den inte kommer att likna den kristna. Det är sådana fundamentala skillnader mellan Jesus och Muhammeds lära, för att inte tala om de båda religionernas radikalt olika organisatoriska struktur, att alla analogier faller i stycken.”
Vilka är då islams problem? Hirsi Ali beskriver dem i fem punkter. I dessa finns hela systemet nedtecknat, kortfattat men kusligt i sin exakthet, och det är, säger Hirsi Ali, på dessa fem punkter islam måste reformeras. De är: 
1/ Muhammeds halvt gudomliga och ofelbara status och den bokstavstrogna läsningen av Koranen, särskilt de delar som uppenbarades i Medina.
2/ Fokuseringen på livet efter döden istället för livet före döden.
3/ Sharia, den lag som härletts ur Koranen, hadhiterna och resten av den islamiska rättsläran.
4/ Makten för enskilda personer att tillämpa islamisk lag genom att påbjuda det rätta och förbjuda det orätta.
5/ Befallningen att utkämpa jihad, det heliga kriget.
Man förstår direkt att Hirsi Ali med dessa punkter går till några av islams kärnfrågor. Hur kan ett sådant system reformeras? Hon säger att hon är optimist, men att det kommer att ta lång tid och bli mycket blodigt. Ungefär som de europeiska religionskrigen, tänker jag.

Hirsi Ali delar upp världens muslimer i tre grupper. Den första kallar hon Medina-muslimer, det är de verkligt hårdföra, vi finner dem i grupper som IS, Boko Haram och andra. De får sitt namn från det faktum att de med våld upprätthåller sharia och för att de inte bara lyder, utan imiterar Muhammeds lära och hans stridslystnad. Det är denna grupp som kallar judar och kristna för ”svin och apor”. De tillämpar sharia med halshuggning, stening och andra dödsmetoder.

Den andra gruppen, Mecka-muslimerna, består, säger Hirsi Ali ”av människor som är lojala mot förkunnelsens grunder och troget förrättar sina böner men inte vill använda våld.” Det största problemet denna majoritetsgrupp står inför är mötet med moderniteten, det sekulära och individualistiska.

Den tredje gruppen, de muslimska oliktänkarna, betraktar hon som ”modifierade muslimer”. De är födda in i islam men ifrågasätter, diskuterar och i vissa fall lämnar islam bakom sig för alltid. Hirsi Ali hör själv till denna grupp.

Nå, hon är alltså optimist – trots allt – och det är kanske på just den punkten jag själv tvivlar. Hirsi Alis eget liv är ett exempel på vad som händer när en människa – en individ, märk väl – genomskådar en totalitär världsbild, i detta fall islam som regelsystem och lära, men jag är inte lika övertygad som hon om att det på massplanet är möjligt. Hon säger själv att förtrycket och inlemmandet i islam börjar i hemmet. Som barn fostras de blivande anhängarna. 

Att många av dem väljer att lämna islam är inte konstigare än att barn till kristna eller judiska sekters vuxna väljer att lämna. Det tycks idag snarast vara en regel, oavsett om vi talar om kristna, judiska eller muslimska sekter. Det är kanske just det som utgör mötet med moderniteten! Låt mig citera Ayaan Hirsi Alis slutord i boken, för just de orden tror jag kunde vara en riktningsvisare, även om jag själv reserverar mig mot optimismen i orden:
”Jag är universalist. Jag är övertygad om att alla människor kan resonera och har ett samvete. Det omfattar alla muslimer. För närvarande lyssnar vissa muslimer inte till sitt samvete utan går med i grupper som Boko Haram eller IS och lyder bokstavliga föreskrifter och religiösa dogmer. Deras brott mot människans förnuft och samvete, som de begår i islams och sharias namn, framtvingar redan en ny granskning av islams skrifter, doktriner och lagar. Denna process går inte att hejda, hur mycket våld reformvännerna än tillfogas. Till sist kommer förnuftet och samvetet att råda.”
***

Om Ayaan Hirsi Ali har jag tidigare bland annat skrivit här:

Islams olika ansikten. Islams järnnäve.
Arabisk höst - redan?
Gina Khan, Ayaan Hirsi Ali och salafismens utbredning....
Yttrandefriheten, islam och islamismen.

4 kommentarer:

Steen sa...

Hamed Abdel Samad mener jo også, at den nuværende islam for svært ved at overleve internettet. Det kommer til at tage tid, for en del muslimer kan ikke læse eller har ikke adgang til internet.

Men det er en logisk tanke. Islam gik jo glip af bogtrykkerkunsten dengang, fordi den blev kendt haram og var to århundreder om at dukke op i den muslimske verden.

Dette er måske selve grunden til, at ne reformation af islam ikke allerede har været i gang i mange generationer.

Jeg kan godt følge hendes optimisme. Jeg ville bare have håbet, at den reformationskamp ikke skulle udspille sig i mit lille land, da jeg også tror, den bliver blodig.

Olle Lundberg sa...

En av de fundamentala skillnaderna mellan Islam och nytestamentligt baserad kristendom är de skriftliga vägvisarna. Där NyaTestmantet predikar kärlek och icke-våld genomsyras Koranen och Haditherna av lydnad och straff. Där de kristna texterna är allegorier och symboler är de islamska konkreta sociala regler för livet, t ex att döttrar ska ärva hälften mot sönerna vid föräldrars död. Och ett avgörande problem är att Koranens ord är Guds ord och därme oantstliga och heliga. Översättningar godkänns bara i egenskap av tolkningar. Att förändra är inte lätt. MEN det är ändå en förbannad plikt att vara optimist och ha som mantra att det MÅSTE gå!

Bengt O. sa...

Såg kvällens "Agenda" med en intervju med Hirsi Ali. Klar och övertygande i sitt resonemang. Som "motvikt" hade man bjudit in Nalin Pekgul och en islamistprofessor vars namn jag inte uppfattade. De var djupt eniga i sitt fördömande av Hirsi Alis teser och menade att hon inte hade förstått någonting. "Reformering" av islam hade pågått sedan 1600-talet och i en moské i N.Y. finns det en kvinnlig iman. Och i Luleå får man följa saudisk almanacka under Ramadan för att slippa svälta ihjäl när solen aldrig går ner. Det visar hur islam är förenlig med ett modernt demokratiskt samhälle. Allting är OK och det finns också galna buddister som skjuter muslimer i Burma.

Vilken tur att man i Sverige vet precis hur det är. Hur skulle det annars gå?

Anonym sa...

Nu var ju inte reformationen i Europa något fenomen underifrån, precis. Luthers lära råkade ju passa vissa mäktiga intressen väldigt väl, eftersom den gav legitimitet åt brytandet av banden med kyrkans (och påvens) makt.

Därmed inte sagt att Hirsi Ali inte har några poänger, eller att det inte skulle finnas utrymme för optimism. Men begreppet "reformation" fångar åtminstone inte in någon optimism för min del. Islam i sig självt kan väl förresten sägas vara resultatet av en sorts reformation, där man säger sig gå tillbaka till något mer ursprungligt.

Men någon sorts andlig förnyelse verkar ju vara av nöden. Fast reformation och förnyelse är inte direkt några synonymer.