måndag 27 april 2015

E.M. Cioran om skrivandets mening och meningslöshet. Om ett försummat datum

Foto 24 april: Astrid Nydahl
E.M. Cioran skrev ett helt liv. Hans efterlämnade skrifter är en av de stora gåvorna till oss som ännu lever och kan läsa. Ändå ska man begrunda att just Cioran skrivit: "Det fanns en tid då det tycktes mig meningsfullt att skriva. Av alla mina vidskepelser tycks mig denna vara den mest komprometterande och den mest obegripliga." (Om olägenheten i att vara född).

Han skrev också: "Att skriva böcker saknar inte kopplingar till arvsynden. Ty vad är en bok om inte en förlust av oskulden, en aggressionshandling, en repetition av vårt syndafall" (Frestelsen att finnas till).

Han upprepade det ofta. I en intervju med Fernando Savatar (Entretiens) förklarar han varför han ändå skriver: "För att skriva, hur lite det än är, har hjälpt mig att ta mig från ett år till ett annat, ty de uttryckta besattheterna förblir försvagade och delvis övervunna. Jag är säker på att om jag inte svärtat ner papper så hade jag tagit livet av mig för länge sedan. Att skriva är en utomordentlig lättnad."

***

Noterar först nu att jag för första gången någonsin sedan den 25 april 1984 försummat att göra en anteckning om datumet. Den 25 april 1974 störtades den portugisiska diktaturen. Kaptensrörelsen och "nejlikornas revolution" skulle leda landet fram till en parlamentarisk demokrati. Just detta datum 1984 föddes min yngsta dotter, på revolutionens tioårsdag. Detta datum fyllde också en för mig mycket betydelsefull människa - avliden sedan länge - år. Hade med andra tre skäl, minst, att anteckna något. Så är det inte längre. Portugal kan man nu nämna i samma andetag som man nämner andra plundrade, korrupta och ekonomiska ruiner i Europa. De en gång så optimistiska portugiserna har i allt för hög utsträckning fått se sig om efter en skrubb att bo i, något de kan betala, och ett svartjobb för brödfödan. Jag kommer med största sannolikhet att missa 25 april också 2016.

2 kommentarer:

Anonym sa...

thomas

jag ser endast en fråga att besvara. leva. eller inte leva. det är det val man har. allt annat är koketteri.

att skriva är att leva. ett av de högsta uttrycken för att leva. att engagera sig, vända sig till den andre, till värld, till allt som existerar i den värld som språket både inrymmer och samtidigt är uttryck för. att skriva - verklig litteratur - är att värna om detta levande - detta som (åter-)skapar och värnar det meningsfullas sfär.

jag har m a o alltid uppfattat ciorans position som… icke övertygande. ja, rent av falsk.

även om jag förstår hans bitterhet. inget om det.

allt gott

einar (askestad)

Thomas Nydahl sa...

Falsk var ordet. Men läs då innantill. Det Cioran här talar om och som jag citerar handlar om skrivandet - huruvida det är meningsfullt eller meningslöst. Vad har det att göra med ditt resonemang? Ingenting så vitt jag kan se.
Men om Ciorans position "alltid" varit falsk för dig så finns det ju ingenting att diskutera. Det är jag tacksam för.