lördag 22 juni 2013

Formulerat i ett mycket avlägset förflutet

Klicka på bilden för läsbart format
1979 gav jag ut en bok, (Nu börjar kriget! hette den, med utropstecken och allt) som hade denna baksidespärm. Det finns något rörande, men också upprörande med den. Jag arbetade tre år på en färgfabrik ute i Sege, två gånger i betkampanjerna på sockerbruken i Köpingebro och Arlöv, en gång på PLM i Malmö och på en annan färgfabrik där jag var så kort tid att jag inte ens minns namnet på den och sedan några år hos den tysk-schweiziska valskvarntillverkaren Bühler-Miag i Malmö där jag var vaktmästare. Nå, under de åren gav jag väl ut en handfull diktsamlingar och två romaner. Idag hade de aldrig ens lämnat skrivbordslådan. Men poängen är att dessa år på 1970-talet och en bit in på 1980-talet fick kritikerna att tala om mig, och en del andra, som arbetarförfattare. Vi slickade i oss, som katten lapar grädde. Men med perspektiv på saken så vet vi ju alla vilka de verkliga arbetarförfattarna var i vårt land. Många av dem lever i skamlig skugga, flera är bortglömda. Jag ville med detta bokomslags baksida bara påminna om den tid då barnen just börjat komma och det skulle dröja många år till innan barnbarnen gjorde det. Det var den blivande mediahuliganen Robban Aschberg som på bakgården till Oktoberförlaget (på Östermalm) i Stockholm tog bilden på mig, den användes för lanseringen av min bok Fabrik. På Oktoberförlaget var jag också med att göra denna illustra och idag rätt så extrema skrift.