Torget i Hässleholm. Foto: Thomas Nydahl |
Kom till Kristianstad strax efter halv fem. Nästa buss till Viby skulle avgå tre kvart senare. Rastlösheten ökade i mig, för också Kristianstad låg släckt och öde. Konsumenterna lämnar staden när butikerna stänger, men på torget hittade jag den italienska restaurangens uteplatser. Satte mig, beställde ett glas slibbigt vitt vin för 65:- och lät det fukta läpparna under en halvtimmes tid. Gick sakta, sakta till busshållplatsen. Strax före halv sex kom bussen. Chauffören visade sig vara en av mina albanska vänner, Bekim. Jag satte mig framme hos honom och vi hade ett mycket inspirerande samtal. Han berättade att han och hans fru, apotekare här i staden, köpt sig en liten lägenhet i Kosovas huvudstad och att de skulle vara där nere två veckor i juli. När jag steg av bussen sa Bekim bekymrat till mig: "Thomas, det blir nog tunga dagar för dig nu när Astrid är bortrest". Jag blev så rörd att jag inte kom mig för att svara honom. Vi skakade hand som alltid och jag kom glad in till mitt tomma hus, ringde upp Astrid som svarade "Vi är nu i Linköping". Med tåget hade de hunnit dit på samma tid som jag hade använt för resan Hässleholm-Viby.