måndag 10 juni 2013

Återvändsgränden: matblogg

Jag väntar bara på att det ska ske: när jag en morgon stiger upp ser jag att min blogg hamnat i den ultimata återvändsgränden, samtliga texter om litteratur, filosofi, historia, politik och liv är borta och kvar finns bara matbilder och recept. Vaka över ensamheten har bytt namn till Vaka över köksregionen. När jag tittar på bilden som någon idag tog av maten jag serverade - ja, det var gott med grillade revben och potatis med diverse grönsaker som ugnsbakats - tänker jag vilken fasa det skulle ha varit. Vem delar man normalt med sig av sina recept, sin garderob eller sina eventuella smycken? I privatsfären stannar man, förhoppningsvis. Det innebär inte att jag skulle vara negativt inställd till kulinariska tips eller inspirerande texter om livets goda. Men mardrömmen vore att förvandla sitt eget perspektiv till att endast omfatta privatlivets rutiner och nödvändigheter.

Min nya bok Medborgaren, makten och moskén ligger, som ni ju redan vet, på tryckeriet i Lettland. Det innebär inte att jag rullar tummarna. Tvärtom. Jag noterade för en timme sedan att mitt nästa bokmanus redan är 141 sidor tjockt. Det blir en helt annan bok. Arbetsnamnet är Ensamheten i det nya språkets tid. Det är en tankebok som ansluter till några av mina tidigare böcker, de som heter Den tysta zonen, Förensligandet, Långsamhetens nej och Inre frihet. Det finns goda chanser att också denna nya bok kan utkomma under 2013, det får vi se. Med den markerar jag också att mina år av skrivande om islamismen därmed kan betraktas som en avslutad daglig värnplikt. Nej då, jag kommer självklart inte att sluta skriva i ämnet. Det vore detsamma som att medvetet göra sig dum. Ämnet är för mig intimt förknippat med de orosmoln som präglar Sverige och Europa och går därför inte att tiga om. Men jag menar att jag inte behöver använda hela bokmanus till att belysa det och jag behöver inte publicera något i ämnet varje dag.

Jag har också för avsikt att skriva en sammanfattande bok i judiska ämnen de närmaste åren, eftersom jag alltsedan 1980-talet publicerat en stor mängd artiklar och essäer i den ämnessfären och de handlar om historia i allmänhet, kulturhistoria i synnerhet men kanske mest om filosofi och litteratur, lite religion och ibland också något om Israel som nationellt projekt. I bloggen kommer jag aldrig att fråga mig själv vad som "lämpar sig". I bloggen kommer jag också dagligen att skriva om det som ter sig angeläget, inte minst den europeiska nivelleringen och hoten från de totalitära ideologierna. Men en sak vågar jag lova: en matblogg blir den aldrig!


6 kommentarer:

annannan sa...

"Medborgaren, maten och moskén", sa du? ;-)

Thomas Nydahl sa...

Ha ha, dagens roligaste!!! Bugar och tackar

Anonym sa...

Matbloggare och TV-kockar bör kokas i olja!
Rune

Thomas Nydahl sa...

Men Rune, de smakar bättre grillade!

Stefan the artist sa...

Mat kan väl vara kultur såväl som litteratur och musik, bara det görs på rätt sätt.

Thomas Nydahl sa...

Stefan, det har du alldeles rätt i och det var det jag syftade på med den här mening:

"Det innebär inte att jag skulle vara negativt inställd till kulinariska tips eller inspirerande texter om livets goda"