torsdag 13 juni 2013

Bakläxa i solsken

Landön. Foto: Astrid Nydahl
Torsdagen var en spännande dag. Återigen skulle jag kvartalsundersökas med anledning av cellgiftsbehandlingen mot artriten. Som varje gång var mina blod- och levervärden hur bra som helst. Detta efter mer än ett och ett halvt års behandling. Men på en punkt fick jag bakläxa. Jag satt fyra förmiddagar i rad ute vid Landöns spets med öppen skjorta och solbrände mig. Upptäckte ju själv att det bildades två märkliga saker högt upp på bröstkorgen, de såg först ut som myggbett men vidgades sedan till upphöjningar med varbildningar. Jag fick veta att det inte alls var solallergi som jag trodde, utan någon form av hudförändring (solskada) som kanske måste tas bort. Direktiven var klara och tydliga: aldrig sola, och sitta i solen med skjortan uppknäppt aldrig efter elva på förmiddagen eller före fem på eftermiddagen. Så där fick jag för min frihetsyra vid Östersjön. Nästa gång blir det förstås Panamahatt och knäppta sommarkläder. Och nu kör jag en ny tremånadersperiod med cellgifterna och hoppas kunna möta hösten i någorlunda god form. Påklädd, aktsam och disciplinerad.

5 kommentarer:

Anonym sa...

Bilden som hör till denna text tycks visa Jättebjörnlokor?
Dessa är farliga att komma i kontakt med då de orsakar hudbesvär som liknar brännskador.
Kan du ha råkat gå igenom ett sådant snår?
Rune

Thomas Nydahl sa...

Tack Rune för din omtänksamma fråga. Men nej, vi höll oss på rejält avstånd från dem, dessutom hävdar Astrid att det är en annan växt som heter Hundkäx här nere i Skåne. Enligt Wiki: Hundkäx (även hundloka, hundkax, hundkex, lat. Anthriscus sylvestris)

Anonym sa...

Ja, hundkex och jättebjörnlokor är väldigt lika varandra så det är svårt att på en bild se vad som är vad.
Jättebjörnlokorna är ju väldigt stora och blir manshöga och större.
Hundkexen blir väl mestadels midjehöga och är lite tunnare och glesare till strukturen.
Rune

annannan sa...

Något jag har lärt mig av att bo i södra Europa är att fly middagssolen och ta vara på den tidiga och den sena solen. Den är ju så mycket njutbarare, mjukare i färgerna, vänligare mot huden och ögonen, kräver inte så mycket förhållningsregler. Mitt på dagen kan man njuta av skuggan!

Thomas Nydahl sa...

Anna, det du skriver avspeglar en kunskap du förvärvat.

Jag agerar tvärt emot all kunskap. Eftersom vinterhalvåret sätter sådana spår på min psoriasis-artrit kastar jag mig ut i solskenet. Nå, inte nu längre. Hela den ljuvliga midsommarafton igår satt jag i skuggan och betraktade den blå Åhushimlen. Jag ska lära mig mer!