En särskild glädje känner jag idag
att få presentera en tidig dikt av Fatos Arapi. Road märker jag hans
talang i förförelsekonster, då han lockar en flicka in under sitt paraply. Fatos
öppenhet är ovanlig och en av faktorerna bakom min kärlek till hans poesi. /Ullmar Qvick
TVÅ ÖGON UNDER ETT PARAPLY
Regn. Himlen gråter.
Vattnet - tårarna faller oavlåtligt
på trottoaren och splittras i droppar.
Du trampar på himlens tårar…
Är det inte fel? Är det inte bättre
här, under mitt paraply?
Paraplyet - vår himmel.
Vart vi går - en kupol över huvudet.
Och utan mysterier, utan måne och stjärnor,
allt enkelt: tråd och tyg
och därunder- du och jag.
Känner du mig inte?
Vi kom båda till livet under gråt,
Vi är sedan länge medresenärer.
Våra hjärtan lärde snabbt känna varann. Hjärtan vill skratta i livet.
Känner du mig?
Dropparna i ditt ansikte
torkade jag bort med handen utan att fråga dig…
Du mumlade tyst: hur vågar du?
Jag ser på dig….och skrattar på nytt …
Jag kan inte stå ut med människor stela som dockor
Som surt får fram ett godmorgon!
Jag gillar människor som vet varför de skrattar.
När de vet varför de skrattar gillar jag människorna.
Hallå! Låt oss skratta, där är en turist
med kamera från västvärlden.
Han tittar på moskéer och cypresser -
exotiskt…. Han ser Orienten.
Men han ser bara inte
att du har håret I bebémode…
För som svalans vinge
sveper över den vackra pannan
finns den korta locken
och under den lyser två ögon…
Två blå ögon under paraplyet…
En förvirrad glädje råder inom dem.
Du kan se många saker i livet.
Och du kan på nytt se det hela
i de båda ögonen under paraplyet….
Det räcker så….att titta djupt.
Timmar i sträck satt jag ofta
Och såg in i två ögons djup.
Mitt lilla fosterland - mycket stort,
oändligt stort var det för mig,
Och om jag också full av iver
ville besöka andra trakter,
önskade jag se små nära ting:
människors ögon då de skrattar och gråter.
För livet självt är ju ofta
så glatt och enkelt,
som då man går under ett paraply
en dag i höstens tid
***
Fatos Arapi
Ur Shtigje poetike 1962
Tolkning av Ullmar Qvick
17 november 2023
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar