Landön,, vårt forna, dagliga picknickmål. Varje morgon en korg med kaffe och smörgåsar, utestolarna ställda nära vattnet. Stilla promenader. Svanarna som kom i grupper till oss. Numera inställt, kommer aldrig att ske igen.
2017 antecknade jag:
Längre bort och ut. Vid Landön finns ett revir jag haft i rätt så många år nu. Där tången ligger stinkande i vattenbrynet är det få människor som vill sitta.
En och annan kommer gående med hunden. Allt andas frid och stillhet.
I ena riktningen ser jag Åhus hamn och några fabriksbyggnader, långt borta. I den andra och rakt ut över havet ser jag inget annat än just havet och horisontlinjen.
Blicken uppåt ger mig annat att tänka på. Åldrande virke staplat som i ett verk av någon okänd konstnär. Ändamålsenlig är stapeln för mig, för att jag alltid njuter av att se den. En bit nedsjunken i sanden växer den samman med strandkål och högt gräs.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar