I Manchester fanns det en busslinje (i två olika sträckningar) som var helt gratis. Den hade sina begränsningar, men en av hållplatserna låg bara en kort promenad från vårt hotellrum. Bussen tog oss till centrum, där butiker, utställningar, bokhandlare, restauranger, caféer, kyrkor och annat fanns.
En av hållplatserna låg vid centralstationen Picadilly, dit man kom om man åkt tåg från flygplatsen. Det var mycket praktiskt genomtänkt och kändes tryggare än de snabbgående spårvagnarna vars spår mitt i gatorna helt saknade skydd för gående.
Jag var "barhuvad" som man säger, men för det mesta iklädd hatt. På bussen var det på förmiddagarna så här tomt, senare på dagen var den helt full. Temperaturen också här i norra delen av England kunde bli hög i september.
Sådan fri kollektivtrafik borde finnas i alla städer, också i vårt land. För äldre och andra människor som har svårt gå längre sträckor, eller fattiga satar utan taxipengar, är ju detta en lysande idé.
Ett fint minne från april 2018, min sista flygresa utomlands i livet. Sedan hände saker. Och nu händer saker. Men minnena kan ingen ta ifrån mig.
Free bus finns kvar: https://tfgm.com/public-transport/bus/free-bus
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar