 |
| Miguel Torga, portugisisk poet och läkare (1907-1995) |
Jag genomgår min värsta livskris sedan 1991.
Den går mycket djupare än vad det yttre kan visa. Min beslutsamhet består i ett bestämt nej till att låta mig avvisas från mitt hem sedan 21 år.
Men min tvekan kommer sig av att vi är två människor som ser olika på ekonomiskt/praktiska/existentiella livshändelser.
Allt jag förlorat i mitt liv hade räckt. Jag vill inte också förlora mitt hem, med allt vad det innebär.
När grävskoporna kommer för att riva? Då ställs jag inför en ny utmaning (så heter det ju på nysvenska). Jag är varken en syltrygg eller en nysvensk. Jag är en skåning som vet vad min förfäder gått igenom. Det får räcka tills vidare.
Önskar att jag vore en Miguel Torga.
1 kommentar:
Sedan min mamma avled har jag två bostäder; detta kommer inte funka ekonomiskt. Men jag har mina saker, sedan många år, på båda ställena.
Det ser väldigt knepigt ut. Och med en djefla nervsmärta ser jag med fasa fram mot ett flyttprojekt.
Skicka en kommentar